Grannröstandet(?) - i siffror

|
I år har debatten efter Eurovision Song Contest inte i första hand handlat om ifall det blev rätt vinnare eller inte, utan snarare om det skandalööösa i framgångarna för Östeuropa på bekostnad av västdito, vilka sägs bero på att man i öst bara röstar på varandra.

Jag har hela tiden hävdat att orsaken till deras framgångar i första hand beror på deras stora satsning på tävlingen, vilken resulterat i att de över lag faktiskt lyckats skicka bidrag av högre kvalitet. I den mån de lyfter fram varandra är vi i väst inte bättre. Men varför spekulera? Hur länderna röstade är siffror som blev offentliga för alla i lördags, så det är väl bara att kolla in dem lite närmare. Eftersom jag har preciiiis hur mycket ledig tid som helst (not) har jag roat mig med att göra jobbet åt er.

Först grupperade jag länderna enligt följande möjligen diskutabla ordning:

Väst - Belgien, Cypern, Andorra, Österrike, Frankrike, Tyskland, Grekland, Irland, Malta, Portugal, Spanien, Schweiz, Nederländerna och Storbritannien.

Norden - Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige.

Ex-Jugoslavien - Bosnien Hercegovina, Kroatien, Makedonien, Montenegro, Serbien och Slovenien.

Öst - Albanien, Armenien, Vitryssland, Bulgarien, Tjeckien, Estland, Georgien, Ungern, Lettland, Litauen, Moldavien, Polen, Rumänien, Ryssland, Turkiet och Ukraina.

Jag valde helt fräckt att lyfta ut Israel eftersom de inte har några geografiska grannar i tävlingen. Det får dock få konsekvenser för slutresultatet. Sedan var det bara att räkna. Resultatet blev intressant och ganska talande:

Väst:
1. Turkiet 80 poäng (Fem tolvor)
2. Serbien 80 poäng (Två tolvor)
3. Ukraina 78 poäng
4. Bulgarien 69 poäng
5. Grekland 54 poäng
6. Ryssland 52 poäng
7. Armenien 51 poäng
8. Rumänien 49 poäng
9. Ungern 45 poäng
10. Moldavien 34 poäng
20. Sverige 9 poäng

Noterbart:
- Serbien blir "bara" tvåa.
- Ett enda land som hör till västgruppen hamnar på topp tio (Grekland), precis som i det faktiska slutresultatet.
- Västgruppens jumbo blir Irland, det enda landet som blev poänglöst. Mer i ögonenfallande är Makedoniens nästjumboplats.

Norden:
1. Serbien 45 poäng
2. Sverige 42 poäng
3. Ungern 42 poäng
4. Finland 32 poäng
5. Turkiet 31 poäng
6. Ukraina 20 poäng
7. Bosnien Hercegovina 19 poäng
8. Ryssland 16 poäng
9. Grekland 10 poäng
10. Tyskland 9 poäng

Noterbart:
- Liiiite grannröstande var det väl allt här, huh?
- Vi röstade fram Serbien som vinnare.
- Vi lämnade hela nio bidrag poänglösa. Varav fyra från väst.
- Ungersk blues är tydligen en nordisk favorit. Ingen av de andra grupperna lyfte fram den som vi.

Ex-Jugoslavien:
1. Serbien 60 poäng
2. Bulgarien 38 poäng
3. Bosnien Hercegovina 37 poäng
4. Makedonien 36 poäng
5. Slovenien 35 poäng
6. Ukraina 24 poäng
7. Ryssland 23 poäng
8. Ungern 21 poäng
9. Turkiet 21 poäng
10. Vitryssland 16 poäng

Noterbart:
- Samtliga bidrag från Ex-Jugoslavien i finalen återfinns på topp tio. Det grannröstas alltså friskt - precis som i Norden.
- Samtliga länder gav sin tolva till Serbien.

Öst:
1. Ryssland 108 poäng
2. Ukraina 103 poäng
3. Vitryssland 91 poäng
4. Armenien 82 poäng
5. Serbien 80 poäng
6. Georgien 66 poäng
7. Grekland 64 poäng
8. Moldavien 63 poäng
9. Bulgarien 45 poäng
10. Turkiet 31 poäng

Noterbart:
- Serbiens vinnarlåt bara på en femteplats.
- Nio av tio länder hör till östgruppen, precis som på västs lista och precis som i slutresultatet.
- Östs röster fördelas på samtliga bidrag utom två: Sveriges och Storbritanniens.

Slutsatser:
Det grannröstas ordentligt inom alla grupper, men trots det återfinns fyra bidrag, samtliga från öst, på samtliga gruppers topp tio; Serbien, Turkiet, Ukraina och Ryssland - de bidrag som också plockade hem de fyra översta platserna i slutresultatet. På det stora hela underkänner västgruppen i år sina egna bidrag, som redan var relativt få finalen. Istället lade man sina röster på öst, SOM MAN TYDLIGEN TYCKTE HADE BÄST BIDRAG I ÅR. Årets vinnarlåt stöddes dessutom av alla, men i allra minsta hand av just östgruppen, som beskylls för att grannrösta som mest. Västgruppens lista är för övrigt också den som bäst överensstämmer med det faktiska slutresultatet. De fick med andra ord nästan exakt som de ville, varför då gnälla?

Svante Stockselius förklarar grannröstandet
med att ...det är samma musiktradition som man vuxit upp med och är van vid att höra. Jag ger honom helt rätt i det och visst får det ett visst inflytande på resultatet, men i slutändan vinner låtarna vi alla i så stor utsträckning som möjligt kan enas om är bäst. I år kom de från öst, så lägg ner den bittra loserdebatten, tack.

Mer om grannröstningsdebatten:
Aftonbladet: I natt dog Eurovision, DN: Östdominansen skadar tävlingen, Schlagerväldet är störtat, Schlagertävlingen hotar bli politiserad. Expressen: Splittra Eurovisionen i en öst- och västtävling. SvD: Vi behöver helt enkelt fler grannar

Andra bloggar om:

Grattis Marija och Serbien!

|

Det blev bästa tänkbara utgång av årets upplaga av Eurovision Song Contest! Efter viss spänning i början av omröstningen kändes det ganska snabbt som om saken var klar; segern skulle gå till min önskevinnare, Serbiens Marija Šerifovic och balladen Molitva.

Det blev till slut en ganska klar seger, med 33 poäng före Ukrainas shownummer Dancing Lasha Tumbai med babushkateletubbien Verka Serduchka. Serbien fick högsta poäng av nio länder, medan Ukraina och Turkiet fick fem tolvor vardera. De svenska teleröstarna gav sin tolva till Finland, med Serbien som tvåa.

Det är intressant att två av tävlingens absoluta ytterligheter toppar listan. Å ena sidan Marijas avskalade, dramatiska ballad framförd med en stark röst. Å andra sidan Verkas rena shownummer med ögat och dansgolvet i fokus. Jag uppskattar det ukrainska numret som just ett shownummer, men är MYCKET nöjd med att Serbien drog det längsta strået av de två. För om Finlands vinst förra året innebar att fokus drogs mot tyngre musik hoppas jag att årets vinnarlåt innebär att nästa år blir en renässans för en stark röst tillsammans med en stark låt.

Att Serbien, Ukraina och Ryssland toppar listan innebär också att av de sex länder jag plockade ut som tänkbara vinnare igår tog tre av dem hem medaljplatserna. Sveriges blygsamma artondeplats är i underkant, men jag är inte helt överraskad över att den inte levde upp till de upphaussade förväntningarna.

Noterbart är också att samtliga länder som räknas till Västeuropa återfinns längst ned i resultatlistan. Debatt är att vänta... Men jag hoppas att man i den debatten kommer att minnas att de 51 poäng Sverige fick kom från våra grannar liksom östländer gav poäng till sina grannar, att även Sverige i stor utsträckning favoriserar grannländer och att östländernas framgång till stor del också beror på många och höga poäng från väst. Vilket kanske innebär att östs stora satsning på tävlingen resulterat i att de tävlar med bättre låtar..? Nästa år kommer semifinalen att krylla av västländer, vilket ger en stor möjlighet till revansch.

Topp tio och därmed direktkvalificerade till nästa års final (Hela resultatlistan finns här):


1. Serbien Marija Šerifovic - Molitva 268 poäng
2. Ukraina Verka Serduchka - Dancing Lasha Tumbai 235 poäng
3. Ryssland Serebro - Song #1 207 poäng
4. Turkiet Kenan Doğulu - Shake it up shekerim 163 poäng
5. Bulgarien Elitsa Todorova & Stoyan Yankoulov - Water 157 poäng
6. Vitryssland Koldun - Work your magic 145 poäng
7. Grekland Sarbel - Yassou Maria 139 poäng
8. Armenien Hayko - Anytime you need 138 poäng
9. Ungern Magdi Rúzsa - Unsubstantial blues 128 poäng
10. Moldavien Natalia Barbu - Fight 109 poäng

Andra bloggar om:
DN, SvD, Expressen, Aftonbladet, SVT

Eurovision Song Contest - Inför final

|
Snart dags att korka upp skumpan och slå sig ner i soffan inför årets final i Eurovision Song Contest! Vem som vinner? Det känns ruskigt öppet, med flera tänkbara vinnare. Lettland och Ukraina hör till dem som har stora chanser - men som jag absolut inte vill se som vinnare. Bland de jag gillar som samtidigt är möjliga vinnare finns Serbien, Ryssland, Vitryssland och självklart Sverige. Önskevinnaren vore helt klart Serbiens Marija Šerifovic som vuxit fram till min favorit nummer ett i år. En dark horse till sist; det är inte uteslutet att Finland gör det igen!

Andra bloggar om:

Eurovision Song Contest 2007 - Armenien

|
Hayko - Anytime you need

Armenien, det lilla landet mellan Svarta havet och Kaspiska havet som brukar omtalas som världens äldsta stat, debuterade framgångsrikt i Eurovision Song Contest förra året. André tog sig först vidare från semifinalen och blev sedan åtta i finalen med sin Without your love på hans alldeles egna variant av engelska.

André utsågs internt av tvbolaget ARMTV på merit av de priser han vann i National Music Awards, men i år arrangerades en uttagning under dagarna tre. Först två semifinaler och sedan en final med André som värd. En jury skulle utse vinnaren, men en teleomröstning arrangerades också för att folket skulle ha en möjlighet att åtminstone säga vad de tyckte. Nu var dock juryn och folket helt överens och som vinnare utsågs Hayko och låten Anytime you need.

Hayko är en populär sångare i Armenien som vunnit flera musikfestivaler i landet och fått pris som bästa manliga sångare två gånger, 2003 och 2006. Musiken till Anytime you need har han skrivit själv och för texten står ryssen Karen Kavaleryan, som ju också ligger bakom Kolduns bidrag Work your magic som tävlar för Vitryssland. Thomas G:son är alltså inte ensam om att vara dubbelt representerad i år. Kavaleryans bidrag är ju dessutom båda i final.

Anytime you need är en romantisk ballad där större delen sjungs på engelska, medan de sista körerna är på armeniska. Den är behaglig att lyssna på men fullständigt i avsaknad av en hook, något som griper tag. Den går in genom ena örat och ut genom det andra. Trots att jag hunnit höra den rätt många gånger nu har jag ingen aning om hur den går. Det hjälper inte att Hayko har ett fördelaktigt startnummer - Armenien lär få börja om i semin nästa år.

Senaste fem: 2006: semi 6a final 8a 2005: - 2004: - 2003: - 2002: -

Vinnare: -

Andra bloggar om: , ,

Eurovision Song Contest 2007 - Rumänien

|
Todomondo - Liubi, liubi, I love you

Efter en tveksam start i Eurovision Song Contest med placeringar i bottenregionerna vid de två första starterna i tävlingen har Rumänien repat sig rejält. Under de fem senaste åren har de, precis som Sverige, nått fyra topp tioplatser. Allra högst har Luminita Anghel & Sistem nått med sin tredjeplats för tre år sedan med Let me try, efter att ha varit etta i semifinalen.

Förra årets bidrag, Tornero med Mihai Traistariu nådde en fjärdeplats, precis före Carolas Invincible, och blev en radiohit här i Sverige och ledde till ett bejublat avslutningsnummer på Stockholm Prides tradionella schlagertorsdag förra året.

De senaste årens framgångar med bidrag av hög kvalitet gjorde att jag hade rätt höga förväntningar på Rumänien i år. Infriades de då?

I år slogs rekord inför den nationella uttagningen i Rumänien, då 259 låtar skickades in. Bland dem valdes 24 låtar ut att ävla i två semifinalheat. Bland dem fanns två bidrag med svensk anknytning; Lovestruck, som skulle framföras av tjejduon Indiggo, är skriven av Thomas G:son tillsammans med Gerard James Borg och bidraget Well-o-wee skulle framföras av RedNex.

Nu blev det inte så. Bidrag diskvalificerades på löpande band av olika skäl, och bland dem fanns svenskbidragen. Indiggo diskades eftersom de inte dök upp till genrepen inför sin semi, och RedNex bidrag diskades sedan det kvalificerat sig till final eftersom det spelats offentligt för tidigt. Sammanlagt diskades fem av de 24 bidragen.

Vann gjorde istället Locomondo med låten Liubi, liubi, I love you efter att ha fått högsta poäng av teleröstarna och varit juryns tvåa. Gruppen består av sex killar som slagit sig ihop just med tanke på Eurovision Song Contest. Strax efter tävlingen tvingades man byta namn eftersom Locomondo var upptaget av en grekisk grupp. Det nya blev Todomondo, bestående av orden todo och mondo som betyder hela världen. Vilket de tyckte var passande eftersom det är den de ska erövra, hela världen. Tjenare.

Liubi, liubi, I love you låter som en barnramsa där samma sak upprepas om och om igen samtidigt som takten ökar. Ovan på det har man använt ett av de äldsta tricken i boken om att fjäska till sig röster; man försöker klämma in så många språk som möjligt i texten. I det här fallet genom att de sex killarna sjunger samma sak på vars ett språk. På så sätt får man med både engelska, franska, spanska, italienska, rumänska och ryska.

Det är ungefär så illa som det låter. Rumäniens bidrag är en av årets stora besvikelser. Jag hoppas tilltaget straffas hårt, så de inser att de bör återgå till att skicka kvalitet.

Senaste fem: 2006: 4a 2005: semi 1a final 3a 2004: 18e 2003: 10a 2002: 8a

Vinnare: -

Andra bloggar om: , ,

Eurovision Song Contest 2007 - Storbritannien

|
Scooch - Flying the flag (for you)

Med sina fem vinster i Eurovision Song Contest toppar Storbritannien inte listan över vinnare, men de har med bred marginal flest silvermedaljer. Hela femton stycken har det blivit så här långt!

Men det var ett tag sedan. Senaste vinsten kom 1997 då Katrina & the Waves vann en överlägsen seger med Love shine a light, och den senaste andraplatsen året därpå då Imaani blev tvåa på hemmaplan med Where are you.

Sedan dess har man höstat in några av sina sämsta placeringar någonsin, med Jeminis välförtjänta jumboplats utan ett enda poäng 2003 för Cry baby som ett absolut lågvattenmärke.

Scooch bildades första gången 1999 av Natalie Powers, Caroline Barnes, David Ducasse och Russ Spencer efter auditions inför legenderna Mike Stock och Matt Aitken i deras jakt på en sjungande och dansande popgrupp. Under det kommande året släpptes fyra singlar, varav tre tog sig in på Englandslistans topp 20. Mest framgångsrik blev More than I needed to know som nådde en femteplats innan de splittrades samma år.

I år återbildades de igen, i syfte att tävla och vinna i den brittiska uttagningen till Eurovision Song Contest, Making your mind up. Och vann gjorde de, trots att Terry Wogan när det blev dags att annonsera vinnaren läste upp fel namn och sade att tvåan Cyndi vunnit.

Sedan dess har deras låt Flying the flag (for you) hunnit beskyllas för att vara ett plagiat av vår svenska technopopdrottning Pandoras låt No regrets. De friades dock av EBU, trots vissa likheter mellan refrängerna i låtarna.

Låten är en glad europopbagatell med ett flygplanstema som gimmick, med Scooch klädda i flygvärdinneuniformer och med lagom dirty insinuationer som Would you like something to suck on for landing, sir? Den har råsågats i recension efter recension inför tävlingen, t.ex. i tv's förhandsvisningsprogram med huvudargumentet att låten är ovärdig ett föregångsland inom musik som Storbritannien.

Snacka om ökenargument. Scooch gör inga anspråk på att förändra världen. De vill underhålla. Jag kan dessutom min popkultur tillräckligt väl för att veta att lättviktig pop knappast är främmande för britterna. Ännu idag 2007. Det är sant att Scooch inte tillhör gräddan av brittisk popkultur, men hur många länder kan skryta med att de skickar det skiktet av sitt musikliv till tävlingen?

Mina invändningar handlar istället om att Scoochmedlemmarnas röster sviktar rejält live. Jag tycker att både låten och dess tillhörande gimmick är rätt kul och tror att de åtminstone undviker resultatlistans absoluta botten i år om bara rösterna håller. Kan de prestera på topp kan de nå ännu högre.

Senaste fem: 2006: 19e 2005: 22a 2004: 16e 2003: 26e 2002: 3a

Vinnare: Fem gånger - 1967, 1969, 1976, 1981 och 1997

Andra bloggar om: , ,

Eurovision Song Contest 2007 - Ukraina

|
Verka Serduchka - Dancing Lasha Tumbai

Ukraina har en kort men intensiv historia i Eurovision Song Contest bakom sig. Man debuterade så sent som 2003 med Olexandr Ponomaryovs Hasta la vista (skriven av killen med det underbara namnet Tzvika Pik) som hamnade på en blygsam 14eplats. Det blev dock verkligen ett återseende med besked året därpå då Ruslana vann med Wild dances, vilket ledde till att 2005 års final hölls i Kiev.

Återigen skapades rubriker över deras bidrag, eftersom Greenjollys Razom nas bahato hade ett klart politiskt budskap förankrat i den orangea revolutionen. I jämförelse höll förra årets Tina Karol en väldigt låg profil, trots viss uppmärksamhet när hon vann uttagningen hemma med I am your queen men i finalen framförde låten med en helt ny text under titeln Show me your love.

Rubrikerna har sannerligen inte uteblivit i år heller. När 33-årige Andrej Danilko i skepnad av sitt alter ego Verka Serduchka vann den nationella uttagningen lät inte reaktionerna vänta på sig. Trots att hon utsetts genom teleröstning och således var folkets val hölls demonstrationer över hela landet eftersom man menade att hon skulle förstöra landets öhh... goda rykte.

De stora rubrikerna tog dock inte slut där. Man tyckte sig nämligen höra Verka sjunga de ryska orden för Adjö Ryssland i texten, något hon dementerade med förklaringen att hon i själva verket sjöng lasha tumbai, som sades betyda vispgrädde på mongoliska. Vilket de inte gör. För att förtydliga att man inte tar farväl av Ryssland ändrades dock den ursprungliga titeln Danzing till Dancing Lasha Tumbai. Solklart, eller hur?

Jag är ordentligt kluven till den osannolika ukrainska babushkateletubbiens låt. Å ena sidan är det här betydligt mer circus än en låt. Eller ja, det är knappt jag vill räkna den som en låt alls. Å andra sidan vet jag hur den kan få igång ett dansgolv och hur jag reagerar på det, samtidigt som jag i viss mån kan tycka hennes show till ickelåten faktiskt är underhållande. Men inte här! Den nämns som en vinnarkandidat, och har gjort det mer och mer för varje dag vi närmat oss final och jag vill , precis som Christer Björkman, absolut inte se den vinna och göra tävlingen till just circus. Räkna med STOR besvikelse här om den går hela vägen och vinner.

Senaste fem: 2006: semi 7a final 7a 2005: 19e 2004: semi 2a final 1a 2003: 14e 2002: -

Vinnare: 2004:
Ruslana - Wild dances

Andra bloggar om:
, ,

Eurovision Song Contest 2007 - Tyskland

|
Roger Cicero - Frauen regier'n die Welt

Tyskland har, trots deltagande ända sedan tävlingen först såg sitt ljus 1956, bara lyckats vinna Eurovision Song Contest en enda gång. Ni minns va? Det var 1982 som Nicole tog Europa med storm med sin vita gitarr och enkla sång om fred, Ein bißchen Frieden, skriven av mr Eurovision, Ralph Siegel.

Det är nära nog omöjligt att skriva om Tyskland i ESC utan att nämna denne Siegel. Förutom Nicoles vinnarlåt är han nämligen upphovsman till ytterligare tretton av Tysklands bidrag, det senaste Lous Let's get happy från 2003. Dessutom ligger han bakom tre bidrag från Luxemburg samt Schweiz bidrag från förra året, If we all give a little med Six4One.

Känslorna inför honom är många. Lika mycket som han älskas av somliga kritiseras han för att skriva låtar enligt en balladmall och en upptempomall och vara en viktig orsak till att Tysklands riktigt stora framgångar på senare år uteblivit. Nog ligger han bakom några eurovisionguldkorn, men tiden har allt spungit förbi och ifrån Siegel.

I år blir det dock ingen Siegel i ESC. Årets tyska uttagning vanns av 36-årige Roger Cicero före Monrose och Heinz Rudolph Kunze med låten Frauen regier'n die Welt (Kvinnor styr världen). Här är lite konspirationsteori på sin plats. Varför lägger man den nationella uttagningen på en torsdag..? Och inte bara på en torsdag, utan torsdagen den 8e mars... som inte bara är just en torsdag utan också Internationella Kvinnodagen... när man har en låt med titeln Frauen regier'n die Welt i startfältet..?

Roger kommer från en musikalisk familj och har stått på scenen sedan barnsben. Han skivdebuterade inte förrän 2003, men har sedan dess hunnit släppa fem album, sålt platina och vunnit den tyska motsvarigheten till en Grammis som bästa nationella artist i klassen pop/rock, trots att han håller sig inom storbandsjazzgenren.

Frauen regier'n die Welt är inget undantag. Vi snackar swing och storbandsjazz i den skola vi förknippar med Frank Sinatra, eller varför inte med Robbie Williams album Swing when you're winning. Oavsett vad man tycker om genren finns här en riktigt schysst melodi i grunden och Cicero är ett proffs till charmknutte (även om jag inte går igång lika hårt på honom som andra) på scenen. Den rockar inte riktigt min värld, men jag gissar att poängen trots allt kommer att trilla in i jämn takt, även om han förmodligen fått ännu fler om han tajmat bättre med nämnde Williams slag för genren.

Senaste fem: 2006: 14e 2005: 24e 2004: 8a 2003: 11a 2002: 21a

Vinnare: En gång. 1982: Nicole - Ein bißchen Frieden

Andra bloggar om: , ,

Eurovision Song Contest 2007 - Ryssland

|
Serebro - Song #1

Face it, det är bara en tidsfråga innan Ryssland plockar hem sin första seger i Eurovision Song Contest. Inget annat land, möjligen i konkurrens av Sverige, satsar lika hårt och målmedvetet på en seger samtidigt som man lyckas träffa lika rätt i sina val.

Man har redan varit nära flera gånger. 2000 knep de sin första pallplats med Alsous Solo. Poängmässigt närmast förstaplatsen hittills var fejkflatorna i t.A.T.u 2003 när tre poäng från segern ändå bara räckte till en tredjeplats för Ne ver', ne boisia. Förra året var man så där uppe och nosade igen, när Dima Bilan blev tvåa med Never let you go. Det finns ingenting som talar emot att de kommer att återfinnas i den absoluta toppen i år igen.

Serebro, som betyder silver på ryska, är en helt nybildad grupp tänkt för en internationell marknad, skapad av ryske producenten Maxim Fadeev och bestående av de tre tjejerna Elena Temnikova, Marina Lizorkina och Olga Seryabkina. Alla tre har länge försökt slå sig fram som artister, men bara Elena är något så när bekant på hemmaplan efter sitt deltagande i Idolklonen Fabrika Zvedze/Star Factory, samma tävling som Vitrysslands Dmitry Koldun vunnit.

Ett första album tänkt att släppas direkt efter tävlingen ligger redan klart, och Fadeev har stora planer på en lansering på bred front, med Europa och Japan som första anhalter. Eurovision Song Contest ser han som en lagom uppvärmning för vad som komma skall. Som grupp har Serebro nämligen ännu aldrig uppträtt offentligt. Eurovision Song Contest blir deras första framträdande för en större publik. Trots det rapporteras det om ett säkert framträdande från repetitionerna inför finalen.

Song #1 är en modern danslåt som jag främst associerar till soundet som produktionsteamet StarGate använde för att ge hits åt t.ex. Samantha Mumba, EnVogue och Mis-teeq för några år sedan. En parallell som kanske är allra tydligast i Mis-teeqs Scandalous från 2003. För min del är det här song #2 i år, och den kan mycket väl få just silver som i serebro. En vinst är inte omöjlig, men definitivt topp fem.

Senaste fem: 2006: semi 3a final 2a 2005: 15e 2004: 11a 2003: 3a 2002: 10a

Vinnare: -

Andra bloggar om: , ,

Eurovision Song Contest 2007 - Frankrike

|
Les Fatals Picards - L'amour à la Française

I tidernas begynnelse hörde Frankrike till Eurovision Song Contests tongivande deltagare, med smäktande ballader som främsta varumärke. De återfanns nästan alltid i resultatlistans toppregioner, och fem gånger till och med allra högst upp.

Det var länge sedan nu. I år är det 30 år sedan de vann senast, och topplaceringarna har blivit allt mer sällsynta. I stället har man hunnit med vardera två 23e-platser och två 24e-platser de senaste tio åren, vilket är ett katastroffacit sett till deras eurovisionhistoria. Placeringarna är dock välförtjänta. Anonyma och intetsägande bidrag har fått poäng därefter. Ett lysande undantag finns dock, i deras bidrag från 1991, Natasha StPiers innerliga ballad (så klart) Je n'ai que mon âme som jag håller väldigt högt.

I år har fransmännen äntligen insett att det är dags för nytänkande. Man har gjort en storsatsning på att åter göra tävlingen till en nationell angelägenhet och att skicka något som går utanför ramarna för det förväntade. Jag tycker de lyckats riktigt bra, för oavsett vad man tycker om L'amour à la Française; den liknar inget annat vi hört från Frankrike i tävlingen, den är ingen ballad och den är knappast intetsägande. Låten framförs på en udda blandning av engelska och franska med brittisk brytning(!) och texten är en drift med klichén om den franske älskaren och övriga Europas syn på fransmännen. De har tydligen lite humor och självdistans trots allt!

Les Fatals Picards bildades för sju år sedan av sångaren Ivan och några av hans kompisar. Deras musik sträcker sig över många genréer med humor som en röd tråd. De har hunnit släppa fyra album, varav det senaste, Pamplemousse mécanique, alldeles nyligen.

Jag tycker att Frankrike tar ett steg i rätt riktning. L'amour à la Française är humor med hjärta, charm och självdistans som lyser igenom i en trallvänlig låt, även om den inte gör särskilt mycket för mig. Det lär inte räcka för att föra Franrike tillbaka till toppen, men väl upp ur tävlingens bottenträsk. Förresten, missa inte deras parodi på tv-serien 24!

Senaste fem: 2006: 22a 2005: 23a 2004: 15e 2003: 18e 2002: 5a

Vinnare: 5 gånger (
1958, 1960, 1962, 1969, 1977)

Andra bloggar om:
, ,

Eurovision Song Contest 2007 - Sverige

|
The Ark - The worrying kind

Sverige vinner alltid Eurovision Song Contest. Åtminstone om man frågar media - innan själva tävlingen. Jag kommer inte ihåg när vi senast inte var storfavoriter eller åtminstone hade vinstchanser enligt svenska media. I själva verket har det ju "bara" blivit fyra vinster hittills (1974, 1984, 1991 och 1999). Däremot är vi ordentligt bortskämda med fina placeringar. Bl.a. har vi ju hamnat på topp 10 åtta gånger på de senaste tio försöken vilket inget annat land kan matcha! Vilket är en god förklaring till att vi gärna hamnar som storfavoriter, åtminstone i ett tidigt skede, hos spelbolagen.

Sverige har ett gott rykte ute i Eurovisioneuropa, även om vi också kritiseras; för att alltid skicka bidrag med ABBA-vibbar. I år är inget undantag. Visst avviker the Ark en hel del från hur ett svenskt eurovisionbidrag brukar låta, med nog doftar The worrying kind mer än lite av Waterloo. Men vilka vinstchanser har vi egentligen i år, om man försöker se igenom mediahaussen?

Det är fruktansvärt svårt att vara objektiv till en låt man mer eller mindre spelat sönder under ett par månader, med ett band som sedan flera år är en favorit alla kategorier, men jag gör ett försök. Det går inte att bortse ifrån att jag var lite besviken första gången jag hörde The worrying kind. Jag tyckte, och tycker fortfarande att the Ark gjort åtminstone en handfull starkare, och framför allt mer omedelbara låtar. I den här tävlingen är det mer än någon annanstans det första intrycket som gäller, särskilt om man inte haft fördelen av att redan ha fått visa upp sig i semifinalen. En fördel som visat sig ha stor betydelse under de tre år semifinalen funnits.

I år är Sverige dessutom, för en gångs skull, inte alls en favorit bland eurovisionfansen. En titt på fansajternas omröstningar inför tävlingen känns ganska oroväckande. Vi återfinns på den nedre halvan. Överallt. Ofta till och med i det absoluta bottenträsket. Men då ska man också ha i åtanke att hardcorefansen är en konservativ skara som vill höra en klassisk schlager, vilket i Sveriges fall innebär att det ska låta Skara.

Vad talar till vår fördel då? Jag skulle säga att fördelen framför andra är just the Ark själva. De är en säker och övertygande explosion på scenen och bjuder på en show som passar perfekt i det här sammanhanget. Deras glamrock har en bred appeal, långt bortom esc-fansens snävare smak och gränser mellan öst och väst. Dessutom lär det inte vara en nackdel att bara 7 västländer återfinns i finalen, om man nu tror på neighbour voting.

Jag tror att vinstchanserna faller på att låten inte sitter vid första lyssningen. Det är tveksamt om vi kan klå Carolas femteplats från förra året, men med innehållet i hela arkpaketet borde vi med lite flyt kunna fixa en säkrad finalplats till nästa år. Jag hoppas jag underskattar våra chanser. Vinner vi blir det i alla fall party i Kungsan i morgon!

Senaste fem: 2006: semi 4a final 5a 2005: final 20e 2004: final 6a 2003: 5a 2002: 9a

Vinnare: 4 gånger (1974, 1984, 1991, 1999)

Andra bloggar om: , ,

Eurovision Song Contest 2007 - Grekland

|
Sarbel - Yassou Maria

Efter årtionden av blygsamma placeringar i Eurovision Song Contest verkar det ha lossnat för Grekland de senaste åren. Tre pallplatser under 2000-talet (Antique 2001, Sakis Rouvas 2004 0ch Helena Paparizou 2005) kan bara Ryssland matcha. Det är dessutom Grekland enda pallplatser i eurovisionhistorien. Ska de lyckas plocka en till?

Sarbel, som fyller 26 på måndag, är född och uppvuxen i London som Sarbel Michael, son till en grekcypriotisk pappa och libanensisk mamma. Vid 22 års ålder hade han redan haft flera ledande roller vid English National Opera och the Royal Opera House. Samtidigt hade han börjat återupptäcka sina rötter och bodde tidvis på Kreta där han uppträdde som artist vilket ledde till ett skivkontrakt.

Första singeln, Se pira sovara, gavs ut för två år sedan och blev snabbt en framgång både i Grekland och på Cypern. I takt med att den sedan följts av flera, samt två album, Parakseno Sinesthima och Sahara, har hans popularitet ökat, vilket i år ledde till att han tillfrågades att tävla om att få representera Grekland i ESC.

Hans vinnarlåt, Yassou Maria, är skriven av det svenskgrekiska teamet Alex Papaconstantinou, Marcus Englöf och Mack, som bl.a. ligger bakom radiobekanta hits med Helena Paparizou som Mambo och Gigolo. Ett av spåren på eurovisionsingeln, Mi chica, är för övrigt ett samarbete med mellobekante Cameron Cartio.

Låten har vi hört mååånga gånger förut. Den är i precis samma anda som den som gjort Antiques och Helena Paparizous singlar till stapelvaror på landets reklamradiostationer. För min del börjar jag bli lite mätt på grekpopsoundet, även om jag är säker på att vi kommer att få höra även Yassou Maria en hel del mellan reklamjinglarna här hemma ett bra tag framöver. Frågan är hur mätta övriga Europa är?

Låten är lika dansant och lättillgänglig som dess kloner och Sarbel är ofrånkomligen godis. Dess breda appeal kan leda långt, men en ny pallplats? Nja, det är tveksamt.

Senaste fem: 2006: final 9a 2005: 1a 2004: semi 3a final 3a 2003: 17e 2002: 17e

Vinnare: 2005: Helena Paparizou - My number one

Andra bloggar om: , ,

Eurovision Song Contest 2007 - Litauen

|
4Fun - Love or leave

Jag har bara gillat ett enda av Litauens hittills åtta bidrag i tävlingen, Bobby Ljunggrens och Billy Butts Little by little med Laura & the Lovers. Och det kom sist i semifinalen för två år sedan. Vilket i och för sig har en rimlig förklaring i att Laura tydligen var oförmögen att sjunga live. Hennes kackiga engelska tyckte jag däremot var riktigt... charmig. Typ. Halvtaskig engelska är nog en liten eurovisionfetish jag har. Som jag nämnt förut tyckte jag till exempel att Dima Bilans uttal förra året till och med lyfte hans låt. Underligt värre, i andra sammanhang är jag nog snarare en språkfascist.

I andra änden av skalan gick Litauens allra sämsta bidrag hittills, LT Uniteds We are the winners, och slog till med Litauens första topp tioplacering hittills när de blev sexa förra året, precis bakom Carola. För det har väl också framgått att jag har svårt att tåla de rena plojbidragen i tävlingen? Jag tar nog tävlingen på lite för stort allvar för att tycka att de känns ok, de liksom skitar ner MIN tävling. Som att sätta sig och skita i en tårta.

Den litauiska uttagningen, Eurovizija, är ett stort projekt. I år började den med tre kvartsfinaler grupperade efter nykomlingar, mer etablerade artister och nationella stjärnor. De ledde sedan via två semifinaler till final. På vägen dit strulades det en hel del. Regler ändrades, rösträknande ifrågasattes, bidrag lades till och drog ifrån. Till slut vann i alla fall femmannabandet 4fun frontade av sångerskan Julija Ritčik. De är inte särskilt kända på hemmaplan, men sägs ha en stilmässigt bred repertoar, från rock via country till jazz och blues.

Love or leave är en stillsam ballad med inslag av både country och blues som ger åtminstone mig 60-talsvibbar. Älska eller lämna? Den känns som en välplanerad kisspaus ungefär när de första ölen hunnit rinna igenom. Inte direkt dåligt, men intetsägande som musiken på just ett offentligt dass.

Senaste fem: 2006: semi 5a final 6a 2005: semi 25a 2004: semi 16e 2003: - 2002: 23a

Vinnare: -

Andra bloggar om: , ,

Eurovision Song Contest - till final

|
Så, semifinalen är över! Och det är mer än läge för sängen. Men först, en liten sammanfattning:

Det är helt klart en sak att tycka en massa innan man har sett bidragen live och en helt annan när man väl gjort det. Ikväll tyckte jag att främst två bidrag lyfte sig en hel del jämfört med vad jag bedömt tidigare; Ungerns blues (trots busstopskylten) och Sloveniens operapop.

I andra änden fanns ett gäng negativa överraskningar; Cyperns Evridiki kom inte alls tills sin rätt, danska DQ var stel och osäker, främst i början, och DJ Bobos vampyrbidrag kryllade av falska toner.

Till finalen gick (med startnummer i finalen):

3. Vitryssland - Koldun - Work your magic
6. Makedonien - Karolina Goceva - Mojot svet (My world)
7. Slovenien - Alenka Gotar - Cvet z juga
8. Ungern - Magdi Rúzsa - Unsubstantial blues
11. Georgien - Sopho - Visionary dream
14.
Lettland - bonaparti.lv - Questa notte
17.
Serbien - Marija Šerifovic - Molitva
21.
Bulgarien - Elitsa Todorova & Stoyan Yankoulov - Water
22.
Turkiet - Kenan Doğulu - Shake it up shekerim
24.
Moldavien - Natalia Barbu - Fight

Vilket innebär att jag tippade sex av tio rätt. Men också att bara Lettland av de bidrag jag inte alls gillade gick vidare. Så på det hela taget får jag väl vara nöjd trots att Cyperns Evridiki, Danmarks DQ och kanske framför allt, Andorras Anonymous inte gick till final.

Sopho tog Georgien till final vid deras debut, och hon fick startnumret före the Ark i finalen. Makedonien tog sig till final via semifinal för fjärde gången i rad och Vitryssland, Slovenien och Bulgarien klarade det för första gången.

Inget nordiskt bidrag tog sig till final. Kanske positivt för Sverige, som nu kanske kan hoppas på höga poäng från våra grannländer eftersom enda nordiska konkurrent om deras poäng blir Finland.

En annan konsekvens blir att årets final får en väldig östdominans eftersom inget västeuropeiskt land tog sig vidare från semin. Bara sju länder från vad som vanligtvis räknas till Västeuropa (The Big Four, Sverige, Irland och Finland) återfinns i finalen, mot 17 från öst. Ska bli intressant att se vilka reaktioner det kommer att väcka. För min del tycker jag att östländernas bidrag över lag håller en högre kvalitet, vilket också helt rättvist avspeglas i resultatlistan, även om flera länder i öst också har fördelar av ett stort antal grannländer och/eller diaspora.

Andra bloggar om:

Dagen S som i Semifinal!

|
Ikväll klockan 21.00 är det äääntligen dags för kickoff på riktigt för årets Eurovision Song Contest! Då är det nämligen semifinal. Nu har tidningarna vaknat på riktigt dessutom, och de sedvanliga skandalrubrikerna är uppe.

Expressen tar upp Afro-Dites moderna klassiker, nakenchocken, och menar att Moldaviens Natalia Barbu (bilden) visar mest. Framdelen täcks endast av en mycket liten skinnbit. Expressen, moralens väktare. Eller var det så att artikeln började med rubriken och sedan letade man upp det närmaste man kunde komma lite naken hud..? Utmanande? OK. Smaklös? Kanske. Nakenchock? Knappast. Och nädå, Aftonbladet kan självklart inte vara sämre utan fläskar på med en innovation; porrchocken.

Anders Nunstedt varnar för kalkoner i sin krönika. Som om de inte alltid är en självklar del av tävlingen. Och ofta dessutom en av de mer underhållande. Det finns flera ikväll. Albanien är en favvo i den klassen.

Ingen ESC utan en hatattack. Enligt Aftonbladet är det Christer Björkman som står för den när han sågar Ukrainas Verka Seduchka, som enligt samma tidning är favorittippad. Jag kan inte acceptera Ukraina. Jag vägrar att ens nämna dem. En sådan låt får inte vinna, då pajar man Eurovision, menar han. Hmm... nog har han väl en poäng. Jag vill inte se 42 gånger Danzing nästa år! Å andra sidan, jag tror nog Ukraina höstar in poäng, men vinna kan hon väl inte göra..?

DN ligger ganska lågt, men Mattias Dahlström har i alla fall satt betyg på bidragen. En enda fyra delas ut, till Georgiens Sopho och i andra änden en nolla, till Israels Teapacks. Inte helt galet, men en tvåa till vår serbiska favvotruckis? Illa! Aftonbladets Markus Larsson har också satt betyg. Två fyror delar han ut, till Serbien och Andorra och minustecken får Israel, Polen och Bulgarien. Både Markus och Mattias cyklar runt rätt bra emellanåt. För att få omdömen från snubbar med lite bättre koll läser ni Ken och Ronnys och undertecknads ultimata genomgång istället!

Jag har ju fegat lite i tippandet förut, men ok, om jag tvingas tippa exakt tio så blir det så här:

Till final går: Serbien, Andorra, Turkiet, Vitryssland, Danmark, Cypern, Lettland, Makedonien, Moldavien och Schweiz.

Vi hörs lite senare!

Andra bloggar om:

Eurovision Song Contest 2007 - Finland

|
Hanna Pakarinen - Leave me alone

Efter en ganska bedrövlig resultatlista, med 17 år sedan senaste topp tioplaceringen (1989 Annelie Saaristo - La dolce vita) och 33 år sedan deras dittills bästa placering, Marion Rungs sjätteplats för Tom tom tom 1973, lossnade det ju äntligen för Finland förra året! Lordi tog välförtjänt en solklar seger i Athen med sin Hard rock hallelujah.

Visst har Finland skickat en hel del riktigt dåliga låtar till tävlingen genom åren, men jag tycker ändå att de fått en del väl låga placeringar också. Hur kunde t.ex. systrarna Kätkä i CatCat komma 22a 1994 med Bye bye baby? iTunes påstår att den är en av de tio eurovisionlåtar jag spelat allra mest överhuvudtaget. Då har jag ändå alla, och spelar dem lite för ofta i eurovisiontider. Jag eurovisionälskar den! Och ja, det är en speciell sorts kärlek.

Årets finska uttagning följde samma modell som förra året; tolv artister tävlade med två låtar var. Finalen vanns av 26-åriga Hanna Pakarinen med Leave me alone före banden Thunderstone och Lovex. Vilket innebär att tyngre musik helt dominerade den finska finalen i år. Hoppas bara att Finland inte tycker att de nu hittat vinnarkonceptet och hädanefter bara skickar bidrag med metallisk smak, även om jag tycker att deras val i år var helt rätt.

Hanna slog igenom i Finland när hon vann den allra första upplagan av Pop Idol 2004. Dessförrinnan jobbade hon som bl.a. som truckförare och var medlem i hobbybandet Rained. Sedan dess har hon på kort tid blivit en av Finlands allra största nationella stjärnor. Hennes debutalbum When I become me sålde platina, det andra, Stronger, sålde guld och nyligen släppte hon sitt senaste, Lovers. Hon beskrivs som pratglad och utåtriktad, men samtidigt mån om att hålla sitt privatliv för sig själv.

Jag gillar Leave me alone, även om det är lite märkligt i detta sammanhang som ibland lika gärna skulle kunna kallas EM i publikfriande, med en refräng med textraden Leave me alone, I wanna go home. Finskt tungsinne har man väl hört talas om, men det har väl aldrig funkat särskilt bra att marknadsföra det i det här sammanhanget förut?

Nåja, Hanna strålar av självförtroende på scenen, kombinerat med en intensiv närvaro. Tillsammans med en, bortsett från den lite negativa tonen, skön låt, tror jag det kan räcka långt, om än inte till en ny seger. Topp tio, Finland är inne i ett stim!

Senaste fem: 2006: semi 1a final 1a 2005: semi 18e 2004: semi 14e 2003: - 2002: 20e

Vinnare: 2006 Lordi - Hard rock hallelujah

Andra bloggar om: , ,

Eurovision Song Contest 2007 - Irland

|
Dervish - They can't stop the spring

Irland är ju med sina sju vinster Eurovision Song Contests vinnare nummer ett. Det började 1970, då Dana vann med All kinds of everything. Sedan blev det dubbelt Johnny Logan, 1980 och 1987. Eller ja, trippelt Johnny Logan, han skrev ju Linda Martins Why me som vann 1992 också, som blev den första av vinster tre år i rad. 1993 vann Niamh Kavanagh med In your eyes och 1994 vann Paul Harrington och Charlie McGettigans Rock 'n' roll kids av bara farten. Någon annan förklaring finns väl inte till att det sömnpillret vann?

Någonstans där ledsnade jag på Irland i samband med Eurovision. Två år senare såg jag på plats i Oslo dem vinna sin sjunde och senaste seger med Eimear Quinns The voice. Det var droppen. Den förväntade duellen mellan Bettan och Nanne (där Bettan nog faktiskt var bäst) slutade med att Enya på valium vann. Ett riktigt fett antiklimax.

Sedan dess har de fortsatt skicka samma smetiga ballader, år efter år. Med fördel med en mer eller mindre tydlig traditionell keltisk ton och gärna framfört med hjälp av en flöjt, en bouzouki, tinwhistle eller bodhrán. Och det står mig upp i halsen.

I år mer än på länge, när irländska tvbolaget RTÉ bestämt sig för att skicka Dervish, som sedan 18 år tillbaka spelar just traditionell irländsk musik. TV's expertpanel snackade sig varma om hur genuint och äkta det här är och vilken kvalitet det har.

My ass! Ok, jag var negativ redan från början, men det hjälper inte. Jag hittar inget försonande med They can't stop the spring, vars refrängrad They may crush the flowers but they can’t stop the spring förresten är ett citat av Alexander Dubcek från studentupproret i Prag 1968, och som sägs vara en hyllning till statsrevolutionerna i Östeuropa.

Att videon innehåller barn i sorterade hudfärger iförda landslagströjor från hela världen som målar tillsammans är visserligen gross men ändå bara droppen. Äkta och genuint? Tjenare. Hela upplägget känns snarare som "exakt hur ska vi bete oss för att få så många snyftröster som möjligt". Eller som de själva sjöng förra året; Every song is a (fucking desperate) cry for love. Eller för röster åtminstone.

För mig är det här spekulativt öronskav som inte precis blir bättre av att sångerskan Cathy Jordan har svårt att sjunga rent live. Jag varken kan eller vill stoppa våren, men kunde jag hindra Irland från att jämt skicka samma dynga till tävlingen hade jag gjort det.

Senaste fem: 2006: semi 10a final 9a 2005: semi 14e 2004: 23a 2003: 11a 2002: -

Vinnare: Sju gånger. 1970, 1980, 1987, 1992, 1993, 1994 och 1996.

Andra bloggar om: , ,