I morgon är det dags! Som sista land är det nu vår tur att välja bidrag till Eurovision Song Contest i Belgrad. Efter att ha intensivlyssnat i veckor nu tror jag att jag är redo att ge mitt tips inför i finalen. Lättippat är det inte - det känns som om det kan bli riktigt tajt i morgon. Somliga omdömen har ändrats en hel del sedan jag först hörde låtarna i respektive deltävling, medan andra intryck har stärkts vilket lett till att betygen ändrats en del sedan dess. Så, efter en hel del funderande, så här ser det ut:
1.
Charlotte Perrelli -
Hero 
Nära nog allt förhandsbuzz handlar om en och samma låt, den återvändande eurovisionhjältinnan
La Perrelli och hennes egen hjälte. En sådan hausse är det svårt att argumentera emot, och visst, helt fel vore det väl inte heller om hon vann. Charlottes framförande i Karlskrona var maffigt och låten ÄR utan tvekan en av årets bästa. För min del får jag dock en rätt rejäl känsla av kejsarens nya kläder här. Skalar vi bort allt blingbling i form av löpsedelsdrottningen själv, scenshowen med extra allt och den moderna ljudbilden så står vi där med ungefär samma skaraschlager som vi skickat så många gånger förut med t.ex.
Carola,
Friends och
Fame. Nog skulle Hero ta sig till final i Belgrad och få en hygglig placering där. Skaraschlager är ingen svordom i min ordbok, men Hero vore inte bara ett safe val, det vore samtidigt ett småtrist. Det här har vi redan gjort, och jag hade föredragit något som känts lite mer oprövat.
2.
BWO -
Lay your love on me 
För mig var det kärlek vid första öronkastet när jag först hörde
Lay your love on me inför deltävlingen i Linköping och den har knappast mattats sedan dess. Låten drog in mig från första sekunden, tog sedan snabbt vägen förbi hjärtat och fortsatte ned i dansfötterna och intrycket förstärktes när jag sedan såg dem live på scenen. För det här känns som ett helt paket. Vi har en omedelbar låt; en riktig partymacka med högvis av referenser till musik jag älskar, som känns internationellt gångbar samtidigt som den känns tveklöst svensk med arv i rakt nedstigande led från ABBA, med lån från ovan nämnda Skaras genbank. Samtidigt har vi ett egensinnigt framförande som sticker ut och provocerar precis lagom mycket, vilket mycket väl kan vara precis det där extra som krävs för att plocka hem segern i Belgrad. Så svenskar, fundera ett varv till. OK?
3.
Sanna Nielsen -
Empty room 
Att Sannas ballad är årets ballad råder det ingen tvekan om för min del. På alldeles egen hand ägde hon scenen, ja nära nog hela deltävlingen i Västerås. På tre minuter gick hon från att vara ett nummer i kön av schlagerinventarier croos over till att bli hela Sveriges Sanna, tjejen som vet hur man lyfter en ballad och får den att landa hos vilken svensk som helst. Jag tror att tricket skulle kunna funka på i stort sett vilken europé som helst också, men jag är tveksam till att hon får chansen att prova. De chanserna gick förmodligen i stöpet förra helgen, när Sibel gick till final med en stark konkurrent i samma genré. Att startfältet i Belgrad domineras av ballader lär väl ingen fundera över ikväll, men det är en faktor som gör att det nog vore bäst om Sanna fick åka hem med en välförtjänt silver- eller bronspeng.
4.
Rongedal -
Just a minute 
Årets skrällvarning utfärdar jag för Rongedal. Hur mycket poäng fick de egentligen där i Västerås? Det räcker att jag går till mig själv: På förhand hade jag avfärdat bröderna totalt, men tvingades pudla på fläcken efter bara en minut på tre minuter. Hur mycket kärlek öste i så fall inte elektriska bananälskare landet runt över folkhemssaxsystrarna i rött?
5.
Sibel -
That is where I'll go Balladerna i fältet är bara två och det ger
Sibel en fet chans till en framskjuten placering. Förra året öste Sverige poäng över startfältets ballader, och då var de ändå fler. Sibel övertygade i Andra Chansen och är samtidigt ett nytt ansikte för många vilket mycket väl kan ge en
Sonjaeffekt. Underskatta inte heller effekten av att hon i morgon framför sin låt inför hela Sverige för tredje lördagen i rad.
7.
Frida feat. Headline -
Upp o hoppa 
I min bok är
Frida årets mest otippade finalist. Jag trodde hennes låt var alltför enkel för att funka, men i kombination med Fridas (och för all del,
Mowglis) otvungna charm visade den sig räcka rakt in i Globen. Det är inte svårt att första vad som lockade, även om jag själv inte riktigt ser storheten på samma sätt. Jag gissar att hon blir dissad av juryn, men snor en hel del av rösterna Amy tänkt roffa åt sig och slutar på en anständig sjundeplats.
7.
Linda Bengtzing -
Hur svårt kan det va? Det jag framfört allt överraskades av i Karlskrona var hur Linda har utvecklats som scenartist. Hon riktigt lyste och kändes hur säker som helst i rollen som schlagerprinsessa, ljusår ifrån tjejen som sjöng samma vers av
Alla flickor två gånger för bara ett par år sedan. Här tror jag dock att det trots ett lysande framförande blir tufft. Jag har svårt att se att hon vinner juryns gillande och hon konkurrerar om teleröster från ungefär samma publiksegment som Challan och BWO, en strid jag tippar att hon förlorar. Vill det sig illa hamnar hon ännu lägre ned i listan. Trots det - jag tippar att det inom några år börjar snackas om Linda och
Lill-Babs i samma mening. Linda är definitivt här för att stanna.
8.
Nordman -
I lågornas sken 
Joo! Jag veeet. Jag har konstant kritiserat Nordmans nationalromantiska folktoner i popförklädnad (eller var det tvärtom?) i runda slängar fjorton år, men jag kan inte bortse ifrån det faktum att jag kommit på mig själv bra många fler en gång under de senaste två veckorna nynnandes på refrängen till
I lågornas sken.
Wooo-ho! I lågornas sken! Konkurrensen i finalen är dock stentuff och jag tror att Nordman får nöja sig med en placering i sluttabellens nedre regioner.
9.
Amy Diamond -
Thank you 
Jag får ungefär samma känsla av drillad broiler när jag ser Amy som när jag ser gymnaster från öst vinna olympiska medaljer på löpande band. Hon har helt klart högvis med talang, men det känns som om det hon levererar bara är inövade gester och manér. Att låten dessutom känns som någon man skitit fram på en eftermiddag efter ett telefonsamtal med ett erbjudande om en jokerplats gör inte saken bättre. Med lite flyt lyfter barnrösterna henne högre upp, men jag tvivlar. Amy hade vunnit på att vänta ännu några år med sin mellodebut. Det är svårt att begära att en femtonåring ska ge mer av sig själv på en scen som den här, men jag är helt övertygad att hon har potential att göra det på sikt.
10.
Christer Sjögren -
I love Europe 
Nej, det känns inte helt självklart att placera Christer sist. Hans publik är stor och jag har faktiskt träffat folk som tycker att låten är kul. Skämt åsido - jag är riktigt trött på plojbidrag i årets Eurovision Song Contest och tippar med schlagerhjärtat här. Juryn slaktar förmodligen
I love Europe och jag hoppas att telerösterna inte räcker för några poäng. Lite pluspoäng för de multipla tonartshöjningarna måste det dock bli.
Andra bloggar om: Christer Sjögren, Amy Diamond, BWO, Charlotte Perrelli, Nordman, Linda Bengtzing, Sanna Nielsen, Sibel, Frida, Rongedal, Sverige
