Vi är redan framme vid den sista semifinalen i Söngvakeppni sjónvarpsins! Två låtar skall komplettera startfältet i den hittills balladtäta finalen om två veckor. Kvällens bidrag lät så här:
1. Unnur Birna Björnsdóttir - Cobwebs Sött romantisk ballad, om nu en text om spindelväv någonsin kan bli det. Euww! Bara titeln ger mig rysningar, spindlar och kärlek är ingen lyckad kombination!
2. Elektra - Got no love Släng in en stylist i leken så skulle Elektra, frontade av två tjejer med en rak gitarrbaserad poplåt med padda-i-asfalten-refräng i fickan faktiskt kunna få vinna på Island! Den lär ha en klar fördel av att sticka ut bland alla ballader på hemmaplan i alla fall.
3. Jógvan Hansen - I think the world of you Jógvan kommer från Färöarna, men vann den senaste upplagan av isländska X-Factor. Han kan helt klart sjunga, men ser lite tafatt ut på scenen och låten är inte vad den försöker att vara; en pampig kärleksförklaring som ska svepa bort marken under våra fötter.
4. Halla Vilhjálmsdóttir - Roses X-Factor ja, här kommer programledaren! Halla ledde den senaste säsongen och ser onekligen säkrare ut på scenen än Jógvan, dessvärre är hennes låt om att skicka tillbaka sin uppvaktares rosor ännu tristare än hans.
Resultat - till final: Elektra - Got no love Jógvan Hansen - I think the world of you
Med tanke på vilka underverk som gjordes med Eurobands låt mellan vinsten på Island och finalen i Belgrad så är jag lite nyfiken på vad man skulle kunna shapea upp Elektra till! Nu är det bara finalen kvar på Island, men den får vi nu vänta på i två veckor!
Kvällens finländska final började med Andra Chansen. De låtar som hittills inte kvalificerat sig till final tävlade om de två sista platserna dit. Finländarna gjorde ett bra jobb och plockade dit Vink och Passionworks, trots att de senare inte riktigt levde upp till normal standard till följd av en rejäl förkylning.
Inte nog med det, i den direkt följande finalen tog de sig dessutom till superfinal, där de ställdes mot heatvinnarna Signmark feat. Osmo Ikonen och Waldo's People. Väl där hade dock inte Passionworks mycket att hämta, röstningen blev en het duell mellan de övriga två, där Waldo's People drog det längsta strået.
Dansant 90-talsnostalgi från Finland i Moskva i år alltså! Riktigt kul att de gör ett rejält avsteg från rocktrenden! Ett färgstarkt framträdande och en klistrig refräng tror jag kan ge Finland en riktigt hygglig placering i Moskva, men jag känner inte av någon det-här-kan-vara-en-vinnare-gåshud. Som sig bör, så här låter Finlands bidrag till Eurovision Song Contest 2009: Resultat: 1. Waldo's People - Lose control 45,1% av rösterna 2. Signmark feat. Osmo Ikonen - Speakerbox 42,2% 3. Passionworks feat. Tony Turunen - Surrender 13,7 %
Efter två semifinaler var det final också för Rumäniens del ikväll. Tolv bidrag tävlade om en finalplats i Moskva. Rumänerna använder samma röstningssystem som vi har använt i Sverige under de senaste åren. Juryns röster och folkets röster väger lika tungt, vilket i år gav utslag till juryns favör i Rumänien.
Folkets favorit, tjejgruppen Blaxy Girls, var nämligen bara femma hos juryn, vilket banade väg för juryns etta, Elena Gheorge, som var folkets tvåa. Här var jag helt fel ute, jag tippade att segern skulle gå till Catalin eller Zero, som nu blev trea och fyra. Vinnarlåten är inte min kopp te alls, men nog kan den plocka hem en del poäng i Moskva.
Resultat topp 5: 1. Elena Gheorghe - The Balkan girls teleröster: 10 poäng (3503 röster) + 12 jurypoäng = 22 poäng totalt 2. Blaxy Girls - Dear mama 12 (4861) + 6 = 18 2. Catalin - Stop 8 (2360) + 10 = 18 4. Zero - Sunny days 5 (1322) + 7 = 12 4. Tabasco - Purple 4 (1239) + 8 = 12
Ikväll var det dags för den andra deltävlingen i norska Melodi Grand Prix. Sju nya låtar slogs om två finalplatser. Startfältet ikväll var stillmässigt brett, men trots det var det få som stack ut och grep tag. Här följer mina omdömen om kvällens bidrag:
1. Wenche Myhre - Alt har en mening nå Svensk flagg! Alt har en mening nå är komponerad av team Thörnholm/Clauss/Attlerud. Wenche behöver väl ingen närmare presentation, och det behöver väl egenligen inte hennes låt heller. För det här känns nämligen väldigt välbekant - ett nostalginummer från en tid då Siw Malmkvist var det hetaste heta och ordet schlager kunde användas i sin rätta bemärkelse. Som sådant är det kanon, men i Eurovision Song Contest 2009? Nej tack.
2. Publiners - Te stein Flirt med norska folktoner och med en text som bygger på en saga om hur allt blir till sten när solen försvinner med budskapet att man ska leva livet medan man kan. Att påstå att det här är en norsk motsvarighet till Nordman ligger nog inte långt från sanningen, men paketet ligger en bit från min smak.
3. Tine Wulff - Ride Tine gör en låt skriven av systern Marte om vikten med att dela med nära och kära. Det lär inte bli någon ride till Moskva för hennes del, låten är glömd så snart den tonat ut.
4. Alexander Stenerud - Find my girl Alexander gjorde en av mina favoriter i den norska uttagningen förra året, då som ena halvan av duon Zuma i Always, always. Precis som den har Find my girl tydliga 80-talsreferenser och DET är min kopp the! Hans förkärlek för stora dramatiska gester på scenen känner jag mig kluven till. Det är kul att se, men emellanåt blir hans scenspråk närmast teatraliskt komiska. En finalplats borde dock vara gjuten!
5. Janni Santillan - (Like you did) yesterday 18-åriga Janni skrev själv sin låt om saknaden av kärlek redan för fyra år sedan. Den kan närmast beskrivas som en ballad som fått ett r'n'b-beat, och den framförs av Janni sittande vid en flygel iförd en oändlig massa tyg i en skum kreation. Anonymt, och klänningen hjälper inte.
6. Julius Winger - Like an angel Julius har efter två album gjort sig ett namn inom visgenrén i Norge. Här förs tankarna snarare till en Elton John i ett av hans mer färglösa ögonblick. Habilt framfört, men trist.
7. Tone Damli Aaberge - Butterflies Tone gjorde sig känd genom idoldeltagande för fem år sedan. Sedan dess har hon lyckats väl med att hålla sig i rampljuset. Här deltar hon med en låt om fjärilarna man känner i magen inför en date eller att gå upp på en scen. Tone gör den bra och stråkarret gör att den sticker ut i fältet. Kan räcka för final.
Resultat: Jag tycker att norrmännen gjorde ett bra jobb med att välja finalister, men jag tycker nog att Wenche Myhre förtjänade en plats i andra chansen på bekostnad av den bleka balladen som nu fick den platsen.
Till final: Alexander Stenerud - Find my girl Tone Damli Aaberge - Butterflies
Till siste sjansen: Janni Santillan - (Like you did) yesterday Publiners - Te stein
Utslagna: Wenche Myhre - Alt har en mening nå Tine Wulff - Ride Julius Winger - Like an angel
Efter tre kvartsfinalrundor är nu Litauen framme vid den första av två semifinaler, vilket gör att uttagningen nu känns tillräckligt greppbar för att få lite strålkastarljus här i bloggen. Tio låtar tävlade om fem finalplatser.
Till final gick bl.a. min favorit från de litauiska uttagningarna förra året, Sasha Son. Han verkar dock ha inspirerats av förra årets representant, Jeronimas Milius, i det att han står ensam och underligt klädd i en strålkastare på en mörk scen. Låten saknar dock Jeronimas bidrags komiska poänger. Bäst ikväll var i mitt tycke i stället Karina Krysko och Milannos stämningsfulla duett som de inte skulle behöva skämmas för i Moskva.
Under showen avslöjades också att två av låtarna som kvalificerat sig för seminfinal diskvalificerats på grund av att de funnits vara plagiat. Till nästa kommer de att ha ersatts.
Våra grannar i Danmark hoppade över semifinalerna i år och gick direkt på finalen. Det innebär dock inte en satsning i mindre skala. Faktum är att årets final kändes betydligt mer påkostad än senare års diton. Fyra etablerade låtskrivare bjöds in att delta med bidrag och de sex övriga finalplatserna lämnades åt övriga att slåss om, vilket resulterade i en final med bidrag av Ronan Keating såväl som flera svenska låtskrivare. Ikväll var det alltså dags, och det lät så här:
1. Trine Jepsen - I never fall in love again Först ut var Trine Jepsen med en stompig, trallvänlig och svensksignerad (Claes Andreasson, Torbjörn Wassenius, Johan Sahlén, Niels Kvistborg) schlagerpoplåt uppbackad av en kör som skuggor bakom vita skärmar och flankerad av två manliga dansare. Något helt annat än den softa kärleksduetten This time I mean it som hon representerade Danmark med 1999 tillsammans med Michael Teschl alltså. Proffsigt framförd, men en aning enahanda.
2. Jeppe Laursen - Lucky boy Jeppe gör sin Lucky boy utklädd till skolpojke med tre körtjejer uppflugna på pelare bakom sig. Låten doftar åttiotal och framträdandet maskerad. Det senare känns helt onödigt och plockar ner låten till ett skämt, och det var väl inte meningen?
3. Marie Carmen Koppel - Crying out your name Jazzig ballad ackompanjerad av saxofon och framförd av en uppbulkad Sarah Dawn Finer. Kenny G och hans polare retar mina kräkreflexer rejält, men bortsett från saxofonen är det en behaglig och säkert framförd ballad även om den saknar det där lilla extra som gör en vinnare.
4. Sukkerchok - Det' det Taskigt klädd tjejtrio i en elektrisk poplåt på danska, som ett Pay TV efter en schlagerinjektion och en stylist på dåligt humör.
5. Jimmy Jørgensen - Alice in the wonderland Torbjörn Wassenius och Claes Andreasson igen, nu tillsammans med Birgitte Rye och Mikael Erlandsson, skrev en ballad, köpte Charlotte Perrellis avlagda svartvita bildeffekt billigt och drog till Danmark. Låten låter som en nerpitchad version av Andreas Johnsons Sing for me och känns lite färglös(!).
6. Hera Björk - Someday Isländska Hera körade bakom Euroband i våras, nu tävlar hon i Danmark med svensk/danska Someday skriven av svenskarna Jonas Gladnikoff, Daniel Nilsson och Henrik Szabo tillsammans med danska Christina Schilling. Det är svenskt i kören också, där Britta Bergström återfinns i den här schlagerpärlan i rakt nedstigande led från Shirley Clamps Att älska dig.
7. Claus Christensen - Big bang baby Hmm... Den där tischan köpte jag på rean på Solo för ett par år sedan. Tjejernas lysande kjolar har jag dock aldrig sett förut. Låten är rätt charmig tycker jag. Hade den vässats ytterligare hade den kunnat bli en stor smäll (bebis), nu stör jag mig på ett par underliga stopp och på kontrasten mellan sångarens beiga framtoning i kontrast till körsångerskorna och den inkrystade eldkastaren.
8. Johnny Deluxe - Sindssyg Sliskig sångare med töntigt artistnamn (hoppas jag) framför tam rocklåt klädd i svart tillsammans med lika svartklätt band. Inte tillräckligt upprörande för att kalla det sinnesjukt. Trist att gå miste om en sådan säker poäng.
9. Christina Undhjem - Underneath my skin Efter två försök att få representera Norge ger sig nu Christina på Danmark med en rökmaskin på overdrive för att väga upp att hennes ballad inte håller måttet. Stämningfullt rör den sig mot ingenstans under tre långa minuter.
10. Brinck - Believe again Här är den då, låten signerad Ronan Keating, framförd av Brinck uppflugen på en barstol uppenbarligen åthutad att göra sitt bästa att låta Ronan. Det lyckas han bra med, om man nu skulle räkna det som en merit. Och det gör vi ju inte. Det här är reklamradioslickat och identitetslöst och borde inte ha något med segern att göra.
Efter den första röstningsrundan gick fyra låtar vidare till semifinal enligt följande: Sukkerchok - Det' det vs. Hera Björk - Someday Brinck - Believe again vs. Johnny Deluxe - Sinssyg
Ok, nu tar vi det; sinnessjukt! Herregud danskar, ta er samman! Den andra röstningsrundan gav finalparet Hera Björk - Someday vs. Brinck - Believe again. Och vinnaren är... Brinck!
Storbritanniens minst sagt blygsamma placeringar i Eurovision Song Contest, förra året krönt av ännu en jumboplats i finalen gjorde att de i år såg sig tvungna att tänka nytt. De bjöd in talanger att delta i en tvsänd show som under ett antal veckor med hjälp av en jury skulle fylla på en final med deltagare. Väl i final skulle de få tävla om att framföra en låt specialskriven av en meriterad låtskrivare. Hmm... nytänkande? Upplägget känns väl åtminstone en smula bekant..?
Valet av meriterad låtskrivare föll på musikalgurun Andrew Lloyd Webber som kommenterar sitt deltagande med orden In my life I've never shied away from the impossible and this looks like the biggest mission impossible of all time.
Läge för viss skepsis alltså, när den brittiska uttagningscirkusen under namnet Your country needs you igår var framme vid final. De tre finalisterna Mark, Jade och the Twins fick först på känt Idol- och karaokemanér framföra tre vardera versioner av aktuella hits och klassiker för att sedan alla ta sig an Lloyd Webbers låt, My time, som han skrivit ihop med standardballaddrottningen Diane Warren. Låten är en riktigt smarrig disneybakelse, eller för all del klassisk idolvinnarlåt med allt vad det innebär på gott och ont.
Det blev Jade som, helt rättvist, gick segrande ur striden efter ett säkert och känslofyllt framförande. I min bok är det här britternas bästa bidrag på mången god dag. Jade står inte Leona Lewis långt efter och låten har alla de klassiska ingredienserna i en eurovisionschlagerframgång. Samtidigt går det inte att låta bli att än en gång undra om ett av världens största musikländer verkligen ska behöva skrapa fram en ny talang för att ha något gångbart att skicka år 2009, dessutom i händerna på låtskrivare som knappast står under ordet nytänkande i uppslagsböckerna. Inte desto mindre, en smula eurovisionkonservativ är jag allt och kan inte låta bli att gilla det här även om jag kanske borde: Andra bloggar om: Storbritannien, Jade, Eurovision Song Contest Media: SvD
Eurovision Song Contests referensgrupp har godkänt den ryska värdkanalen Channel Ones förslag till sublogga för årets tävling. Den föreställer en färgglad fantasifågel kombinerad med den ordinare loggan med hjärtat, som i år ju rymmer den ryska flaggan. Så här ser den ut:Andra bloggar om: Eurovision Song Contest
Sébastien Tellier nådde ingen framskjuten placering med Divine förra året, men bidraget fick stor publicitet och blev en hit över stora delar av Europa. Har det gjort arbetet att återigen hitta en etablerad artist som vill ställa upp i tävlingen enklare? Kanske. När France Télévisions idag tillkännagjorde att man kommer att representeras av Patricia Kaas står det i alla fall klart att man har gjort det igen.
Med 16 miljoner sålda skivor världen över räknar fransmännen Kaas som en av sina absolut största artister. Det senaste albumet, Kabaret, släpptes i december, och hon befinner sig just nu på en vältajmad turné runt om i Europa. Hennes tävlingslåt kommer att offentliggöras först den 9 februari, men man utlovar att den som älskar traditionell fransk musik inte kommer att bli besviken.
Kaas är kanske inte en artist som står högt på min önskelista, men en etablerad artist drar positiv publicitet till tävlingen, och jag är övertygad om att hon kommer att bidra till att bredda den på ett positivt sätt.
Idag lottades årets 38 deltagarländer in i vars en semifinal från sex potter baserade på de senaste årens röstningsmönster länderna emellan. Sverige återfanns inte oväntat i samma pott som Danmark, Estland, Finland, Island och Norge. Sverige hamnade i semifinal I, bland annat tillsammans med våra grannar Finland och Island. Även the Big Four och förra årets vinnare Ryssland tilldelades en semifinal att rösta i. Startordningen i semifinalerna kommer att lottas den 17e mars. Så här föll hela lottningen ut:
Semifinal I: Bosnien Herzegovina, Sverige, Israel, Belgien, Andorra, Tjeckien, Montenegro, Island, Georgien, Bulgarien, Portugal, Schweiz, Makedonien, Finland, Vitryssland, Turkiet, Rumänien, Malta och Armenien.
I semifinal I kommer också Storbritannien, Tyskland och Spanien att rösta.
Semifinal II: Slovenien, Danmark, Azerbaijan, Nederländerna, Lettland, Ungern, Serbien, Norge, Ukraina, Grekland, Litauen, Polen, Kroatien, Estland, Moldavien, Cypern, Irland, Slovakien och Albanien.
I semifinal I kommer också Ryssland och Frankrike att rösta.
Nu har SVT lyft på täcket över årets melodifestivalscen. För fjärde året i rad står Viktor Brattström bakom scenografin, som den här gången går under temat extravaganza. Han beskriver årets upplaga så här:
Till skillnad från förra året har vi en större sammanhängande dansyta. Dessutom blir det mer rörlig grafik än tidigare. Det finns också rörliga scenmoduler som kan flyttas runt för att få scenen dynamisk så att den passar till olika sorters uppträdanden.
Han berättar också att man i år tänker nytt omkring greenroom, där alla artister i år kommer att sitta tillsammans i soffor istället för som tidigare vid bord bidrag för bidrag. Brattström flaggar också extra för den mönstrade mattan på sammanlagt 300 kvadratmeter som kommer att täcka stora delar av scenen. (Klicka på bilden för större format) Andra bloggar om: Melodifestivalen, Viktor Brattström
Vi är halvvägs genom Islands hittills balladspäckade semifinaler. Fortsatte det så ikväll? Nja... så här lät det:
1. Seth Sharp - Family Seth har färgat håret sedan förra året! Lite färg hade hans låt behövt också, den är väldigt grå och intetsägande.
2. Arnar, Edgar, Sverrir and Ólafur - Easy to fool Eftersom det ju fanns med redan förra året blir jag inte lika förvånad den här gången över ett stycke all american truck driver country i den isländska uttagningen, komplett med cowboyhattar och rutiga skjortor. Inte min grej, men så långt mina öron hör låter det inte alls illa för genren.
3. Kristín Ósk Wium - Close to you Hmm... det här numret hade gjort sig i svartvitt! För det är dit min tanke går, till gamla filmer med en finare restaurang, en flygel och Kristíns röst som sveper omkring det förälskade paret vid bordet i hörnet. Men återigen, funkar det här 2009?
4. Kaja Halldórsdóttir - Lygin ein Men bön om något mer up to date blev omedelbart besvarad! Kaja framför en rytmisk dansorienterad låt som börjar bra, men inte riktigt lever upp till förväntningarna som de första 20 sekunderna ger.
Resultat - till final: Arnar, Edgar, Sverrir and Ólafur - Easy to fool Kaja Halldórsdóttir - Lygin ein
Lite tråkigt att inte charmiga Kristín gick vidare, jag hade gärna sluppit kofösarlåten i finalen och hepp - en enda ballad ikväll!
Ikväll var det dags för våra grannar i Norge att kicka igång årets upplaga av Melodi Grand Prix med deltävling ett i Kongsvinger. Tävlingen leds återigen av Per Sundnes, den här gången assisterad av förra årets vinnare Maria Haukaas Storeng.
1. Surferosa - U look good Trashpopbandet Surferosa debuterar i tävlingen med en upptempolåt om att vara sann mot sig själv och våga visa världen vem man är - det är ju först då man kan älska andra. Ett färgstarkt framträdande som till viss del uppväger att låten upprepar titeln ett gäng gånger för mycket.
2. Chicas del Coro - Men, men, men Den väldigt lilla tjejkören gör ett nostaligiskt cabaret/musikalnummer som känns betydligt mer som ett scennummer ryckt ur sitt sammanhang än som en låt. Som ett sådant är det ganska charmigt, men som ett eurovisionbidrag går det bort.
3. Ke Sera - Party Och vi har en vindmaskin! Den inleder bidraget tillsammans med ett rejält tygsjok innan den övergår i en valpig hiphoplåt som kanske platsat bättre i MGP Junior. Nej, det blev aldrig bättre än vindmaskinen i början.
4. Espen Hana - Two of a kind Espen är minst lika känd som skådespelare som han är som sångare hemma i Norge. Här framför han en klassisk kärlekssång som för mina tankar till Harry Belafonte. Sympatiskt, men lite för uptight och mossigt för att fungera hela vägen.
5. Charite -Sweeter than a kiss MGP Junior ja, där tävlade Charite för sex år sedan. Nu tävlar hon i vuxenklassen med en anonym popcountrylåt signerad Christian Ingebrigtsen, en tredjedel av framgångsrika norska pojkbandet A1, om någon minns dem. Kanske är det låtens brist på originalitet Charite försöker kompensera med sina läderbrallor i kombination med ballerinakjol?
6. Thomas Brøndbo - Det vart en storm För tre år sedan kom Thomas från ingenstans och fick en jättehit på norsktoppen med Du sa æ va en drøm. Här tävlar han med en vuxenpoplåt iförd beigt, beigt och beigt, vilket sammanfattar låten riktigt bra. Det känns tryggt, det stör ingen, vilket kan kännas behagligt men en smula tråkigt.
7. Velvet - Tricky Kvällens svenska bidrag, men Niklas Bergwall och Niclas Kings som upphovsmän framförs av en kvinnlig kvartett musikalstjärnor. Låten är dock betydligt mer Britney än Evita, om än ett av hennes tamare ögonblick.
Resultat: Till final: Velvet - Tricky Thomas Brøndbo - Det vart en storm
Till Siste sjansen: Surferosa - U look good Espen Hana - Two of a kind
Resultatet känns helt ok, men på det hela taget tycker jag det var ett jämt men tamt startfält, utan någon låt som känns som en vinnare, ett eurovisionbidrag. Jag hoppas på uppryckning i kommande deltävlingar.
Det börjar dra ihop sig i Finland. Ikväll gick den tredje semifinalen av stapeln och nästa helg vankas final! Så här såg startfältet ut ikväll:
Signmark feat. Osmo Ikonen –Speakerbox För ett par år sedan slog Signmark igenom som pionjärer i genren hiphop på teckenspråk(!) med ett uppmärksammat DVD-album och en påföljande världsturné. Med kvällens bidrag tar Signmark sikte på att bli den första döva artisten i Eurovision Song Contest. Rap ja, refräng nej. Hur tecknar man nej tack?
Janita –Martian Janitas trademark har hittills varit mjuk soul, men här är hon inne och tassar på alternativ mark, även om soulen fortfarande kan spåras. Med en starkare låt hade det här kunnat vara rätt intressant, men den räcker dessvärre inte till.
Vink -The greatest plan Vink är ett hobbyprojekt med fokus på smittsamma refränger med det bästa av pop och rock i kikarsiktet. De påstår att de lade till en tonartshöjning för att glädja eurovisionfansen, och det tackar vi för - jag är definitivt tillräckligt lättköpt för att tycka att det är låtens bästa parti, för jag tycker inte bandet håller sitt löfte om epidemiska refränger tillräckligt bra.
Jari Sillanpää - Kirkas kipinä Jari är tillbaka igen i ett försök att återigen få representera Finland i Eurovision Song Contest, fem år efter misslyckandet med att få en framskjuten placering med Takes 2 to tango. Den här gången med en ballad. Den är kompetent framförd, men i jämförelse med Tapani Kansas ballad häromveckan blir den en blek skugga.
Den tredje semifinal var den i mitt tycke blekaste hittills, men sammantaget tycker jag de finska låtarna håller hög klass i år. Framför allt är det skönt att se att våra grannar verkar släppa på sitt rockkomplex. Det ser ut att med stor sannolikhet bli något helt annat som tar hem segern i årets finska final, och jag tror inte att vinnaren kommer från det här heatet.
Till final: Signmark feat. Osmo Ikonen - Speakerbox 46.5% Jari Sillanpää - Kirkas kipinä 34.0%
Till Andra Chansen: Vink -The greatest plan Janita –Martian
