Tyckte du att Annas video var lite trist..? En aning förutsägbar? Jag tycker vi kollar videon till Islands bidrag som lite motvikt, den har nämligen också premiär idag.
Hera Björk hade förmodligen än ännu snävare budget när hon spelade in videon till Je ne sais quoi och hade med den låten kunnat göra det väldigt enkelt för sig genom att fylla ett dansgolv med folk och plocka fram kameran. Det gjorde hon inte.
Istället får vi följa Hera på ett simhallsbesök i årets i absolut särklass roligaste video som lär ha önskvärd effekt och bli en snackis under veckorna som är kvar tills det brakar loss i Oslo. Här är den:
Idag är det äntligen premiärdags för videon till Anna Bergendahls This is my life!
Det är en ganska blygsam produktion där man med små medel och Anna i absolut centrum försökt fånga känslan i låten. Spontant tycker jag att man gjort det lite väl enkelt för sig, men som helhet fungerar det trots allt riktigt bra!
Azerbajdzjan satsar i år stenhårt på att vinna Eurovision Song Contest på sitt tredje försök. En mångmiljonbudget är avsatt för omfattande promoting och coachning av deras bidrag - och ett gäng svenskar är engagerade i att ta azererna till seger i Oslo.
Den azeriska uttagningen Line of fire avgjordes i två steg där först tre artister utkristalliserades och sedan en av dem valdes som årets azeriska eurovisionrepresentant. Som vinnare stod till slut 17-åriga Safura Alizade, välkänd hemma i Azerbajdzjan sedan hon vunnit åttonde upplagan av landets Idol-klon Yene Ulduz. Valet av hennes låt satt dock långt inne, men efter två veckors förhalande av beslutet tillkännagavs att hon kommer att tävla med Drip Drop, en modern r'n'b-ballad skriven av svenskarna Anders Bagge, Stefan Örn och Sandra Bjurman och mixad av grammyvinnaren Niklas Flyckt.
Efter vinsten påbörjades projekt promotion och coaching av sällan skådade dimensioner i den här tävlingen. Först tillbringade Safura ett par veckor i Stockholm där hon spelade in både Drip Drop och vad som kommer att bli ett helt album i Anders Bagges studio. Samtidigt engagerades en stråkorkester i Prag för pålägg till låten parallellt med att en ambitiös internetsajt lanserades. Nästa steg blev att engagera den världsberömde koreografen JaQuel Knight för att designa Safuras framträdande i Oslo samt i videon till låten och regissören Rupert Wainwright för inspelandet av videon - som i sin tur lanserats med en omfattande reklamkampanj. Och allt detta samtidigt som Safura åkt runt i Europa och visat upp sig. Jag undrar hur mycket Anna Bergendahls köpcenterturné under våren kostat...
Det är imponerande ansträngningar, men jag tycker att man hamnade fel från början. Drip Drop är en habil men ordinär r'n'b-ballad som hade funkat som utfyllnad på någon av genrens stora divors album utan att skämmas för sig - men utan att någonsin lyftas fram i rampljuset. För min del stör jag mig också på sångerskans ansträngda poserande som känns långt ifrån avslappnat och naturligt.
Det blir självklart final för Safura och hon är utan tvekan en het vinnarkandidat, men jag hoppas att vi inte får en, om än aldrig så väl blingad, medelmåtta som vinnare i Oslo. Den där videon hade premiär alldeles nu idag, så vi tar och kollar in den:
Bidragets upphovsmän: Anders Bagge, Stefan Örn och Sandra Bjurman Bidragets startnummer: Nummer 7 i semifinal II.
Azerbajdzjans bidrag hittills: 2008: Elnur & Samir - Day After Day (semi 6a, final 8a) 2009: AySel & Arash - Always (semi 2a, final 3a)
Azerbajdzjans bästa placering: Azererna har ju bara hunnit med två försök, men nådde pallen redan på andra försöket ifjol med AySels och Arashs Always som ju blev en hit även här i Sverige.
Anna Bergendahls melodifestivalseger är redan historisk på flera sätt. Bobby Ljunggren vann sin femte seger som upphovsman, vilket gör honom till rekordsegrare i Melodifestivalen tillsammans med Lasse Holm. Anna blev den första 90-talisten att vinna Melodifestivalen - och den första tonåringen sedan Carola tog sin första seger 1983. Det var också första gången svenska folket valde att skicka en ballad till Eurovision Song Contest. Senast vi skickade en ballad, Jill Johnsons Kärleken är för tolv år sedan, var det ännu en jury som ensam stod för valet. Kanske viktigast av allt var att vi samtidigt gjorde ett stort avsteg från vår (o)vana att alltid skicka ett bidrag som matchar formeln för våra tidigare mest framgångsrika bidrag - den klassiskt svenska upptemposchlagern som bara hörs i just Melodifestivalen.
Jag såg Anna första gången när hon gjorde Bonnie Raitts Have a heart under Idols auditions för två år sedan. Jag blev helt knockad och genast övertygad om att hon skulle ta hem segern den säsongen. Nu blev det inte så, hon stannade på en femteplats, men sedan dess har det bara känts som en tidsfråga innan hon skulle dyka upp igen och få det stora genombrottet. Det gjorde hon i februari, i Melodifestivalens sista deltävling i Malmö. Jag var på plats och fick samma känsla igen. Anna lyste på scenen och den stora rösten fick hela Malmö Arena att gå i spinn medan jag satt där med alla möjliga kroppshår på ända. Den här gången var teleröstarna helt med på noterna och resten är historia. Där har ni mitt alibi för att inte kunna vara helt objektiv när jag bedömer This Is My Life.
Sedan mellovinsten har This Is My Life sålt platina och det nysläppta debutalbumet Yours Sincerely gick idag direkt upp på albumslistans förstaplats, men parallellt med framgångarna har olyckskorpar kraxat mer om ett kommande fiasko än sedan Charlotte Nilsson vann Melodifestivalen med Tusen och en natt för elva år sedan. Just det kraxandet har förmodligen de flesta glömt, men alla minns säkert hur det gick sedan...
Jag vågar inte tro på seger, men jag tror att de mest negativa tyckarna kommer att få äta upp sina ord. Kampen om vinsten i årets upplaga av Eurovision Song Contest är mer öppen än på länge och internationellt nämns Sverige som en av de potentiella vinnarna. Både Anna och hennes låt har mycket av det som krävs för framgång i tävlingen och för min del hör de till årets absoluta toppskikt - men konkurrensen är hård. Jag tror stenhårt på en finalplats, och kommer att hålla hoppet om en riktigt fin placering uppe in i det sista.
Bidragets upphovsmän: Bobby Ljunggren och Kristian Lagerström Bidragets startnummer: Nummer 6 i semifinal II.
Sveriges fem senaste bidrag: 2005: Martin Stenmarck - Las Vegas (final 19e) 2006: Carola - Invincible (semi 4a, final 5a) 2007: The Ark - The Worrying Kind (final 18e) 2008: Charlotte Perrelli - Hero (semi 12a, final 18e) 2009: Malena Ernman - La Voix (semi 4a, final 21a)
Sveriges bästa placering: Sedan ABBA tog hem vår första seger 1974 med Waterloo har vi med jämna mellanrum vunnit ytterligare tre gånger; 1984 med HerreysDiggi-loo diggi-ley , 1991 med Carolas Fångad av en stormvind och 1999 med Charlotte Nilssons Take Me To Your Heaven. Börjar det inte bli dags för nästa seger..?
Vi tar en tre minuter lång paus från årets Eurovision Song Contest och kollar in Maria Haukaas Storeng nya singel Precious to me som är en duett med vår egen Måns Zelmerlöw.
Låten är den andra singeln från Haukaas Storengs kommande album med samma namn som hennes Melodi Grand Prix-bidrag från tidigare i år - Make My Day. Precious to me är en glad bagatell med en söt video där Måns och Maria går och trånar efter varandra utan att våga närma sig varandra - förrän i sista sekunden:
Det har gått fyra år sedan Schweiz senast tävlade i Eurovision Song Contests final efter att eurovisionröstarna hårt, och åtminstone de två senaste åren, orättvist stoppat landets bidrag redan i semifinal. Både Paolo Meneguzzis Era Stupendo och LovebugsThe Highest Heights borde ha varit självklara finalister om ni frågar mig. Därför hoppas jag kanske lite extra på att Schweiz får en finalplats i år som plåster på såren när de nu ännu en gång skickar ett riktigt vettigt bidrag, även om jag inte är övertygad om att det går vägen den här gången heller.
Schweiz tillkännagav redan i december att man internt utsett Michael von der Heide och låten Il pleut de l'or (Det regnar guld) som sin representant till Oslo. När vi fick höra den tre veckor senare visade den sig vara en lättillgänglig chansonartad poplåt med ett beat, vars tema det dessutom går fint att sjunga Det gör ont-refrängen till.
Den 38-årige von der Heide har en snart 20 år lång musikalisk karriär i ryggen som gjort honom till ett välkänt namn hemma i Schweiz där han är känd för sin breda repertoar som spänner över både pop, rock, jazz och franska chansons. Redan 1999 gjorde han sitt första lilla avtryck i eurovisionhistorien genom att då bli femma i den tyska uttagningen med Bye bye bar och i fjol var han den som lämnade av de schweiziska rösterna i rutan, men det blir alltså först i år han hamnar i hetluften på allvar.
Von der Heide verkar vara en sympatisk kille och jag gillar hans låt vars text är en kärleksförklaring som tar hjälp av bilden av ett guldregn. Extra plus för att den görs på franska! Jag tror det finns risk att eurovisionpubliken ser det här som alltför mycket eurovision old school, medan det i mina ögon inte kan bli det om det görs bra - och det gör von der Heide. Jag hoppas att jag har fel, men jag tippar att han faller på snöret redan i semifinalen.
Premiärframförandet av låten kan ni kolla här, medan vi kollar den officiella videon igen:
Bidragets upphovsmän: Michael von der Heide, Pele Lorriano, Heike Kospach och André Grüter Bidragets startnummer: Nummer 5 i semifinal II.
Schweiz bästa placering: Schweiz stod för den allra första eurovisionvinnaren då Lys Assia vann 1956 med Refrain. Efter det har det bara blivit ytterligare en seger. Den kom 1988 då den blivande världsstjärnan Céline Dion tog hem segern med Ne partez pas sans moi .
När jag recenserade Israels bidrag Milim med Harel Skaat igår skrev jag att en ny version av låten är på gång där Harel backas upp av en hel orkester. Nu är den redan här! Samtidigt utlovas en video till låten som väntas släppas om ett par veckor och dessutom både engelska, franska och spanska versioner av låten.
Samma dag som det är premiär för SVTs Inför Eurovision Song Contest 2010 fick vi idag veta att de i år bjuder på en timmes nedräkning före finalen den 29 maj under ledning av Niklas Strömstedt och Lena Philipsson.
Det utlovas snack om Anna Bergendahl - och självklart hoppas vi då på snack om hur hon kommer att klara sig i finalen, och om hur hennes vecka i Oslo har varit förutom repetitioner och tävlande, varvat med tillbakablickar på tidigare tävlingar.
Det här låter härligt! Mer schlager åt folket! Glöm nu inte bort Inför Eurovision Song Contest 2010 i SVT1 kl 20.00 där Thomas Lundin, Marie Serneholt, Lena Philipsson, Kayo Shekoni och Rennie Mirro bedömer de första nio bidragen!
Den internationella eurovisionfanklubben OGAE (Organisation Générale des Amateurs d'Eurovision) arrangerar varje år omröstningar i sina nationella avdelningar för att plocka fram en gemensam favorit till segern i årets upplaga av Eurovision Song Contest. De respektive ländernas poäng håller som bäst på att trilla in, och om man ska lita på fansens omdöme så ser det väldigt ljust ut för Danmark i år. De toppar nämligen listan när tretton länder hunnit avlägga sina röster. Själv mår jag nästan dåligt av tanken på ett scenario med Danmark som årets vinnare och söker tröst i tanken på att samma omröstning hade Charlotte Perrelli som sin vinnare för två år sedan.
Efter några år på lågvarv i studioformat satsade danska DR stort med en utsåld show i Ålborgs Gigantum för sin uttagning Melodi Grand Prix i år. De danska teleröstarna föll för duon Chanée & N'evergreen och den svenskpennade In a moment like this med Thomas G:son, Henrik Sethsson och Erik Bernholm som upphovsmän. Christina Chanée är en flitigt anlitad sångerska i Danmark och medlem i Kid Creole & the Coconuts medan Tomas N'evergreen, född Christiansen, bor i Ryssland där han sägs ha en framgångsrik karriär som artist. De båda tussades ihop inför Melodi Grand Prix, vilket kan vara en förklaring till att kemin mellan dem är ungefär lika stor som den mellan två paket mjölk, möjligen med skillnaden att mjölkpaketen har partycke.
In a moment like this låter som en fusion mellan de inte helt fräscha hitsen Every breath you take och The best med respektive The Police och Tina Turner och texten är en klichéfylld fundering över vad exet kan tänkas hitta på i ett ögonblick som det här och hur man ska bära sig åt för att få denne tillbaka - ett ganska underligt tema för en duett som framförs öga mot öga och hand i hand.
Lättantändlig svensk press blev mycket upprörda när det visade sig att Melodifestivalens urvalsjury nobbat låten, men jag tycker att de gjorde helt rätt, för det är faktiskt svårt att hitta något sympatiskt alls i det här paketet. Det är ett hafsigt försök att skriva för att kännas igen och tyckas om som sedan slarvigt slagits in med Chanée och N'evergreen, med resultat att det bara känns billigt, helt utan både själ och hjärta. Det skulle kunna vara illa nog med det tafatta manipulerandet, men det som triggar mina kräkreflexer mest är känslan av att man trots det försöker ge sken av att vara något mer än så.
Det är tillräckligt lättköpt för att Danmark ska placera sig bättre än de förtjänar, men jag tror att juryn om inte annat ser till att de inte står överst på listan när poängen räknats ihop.
Bidragets upphovsmän: Thomas G:son, Henrik Sethsson och Erik Bernholm Bidragets startnummer: Nummer 4 i semifinal II.
Danmarks fem senaste bidrag: 2005: Jakob Sveistrup - Talking to you (semi 3a, final 10a) 2006: Sidsel Ben Semmane - Twist of love (semi 18e) 2007: DQ - Drama Queen (semi 19e) 2008: Simon Mathew - All Night Long (semi 3a, final 15e) 2009: Brinck - Believe Again (semi 8a, final 13e)
Danmarks bästa placering: Danmark är innehavare av eurovisionrekordet i kategorin längst tid mellan två segrar. Den första kom 1963 då äkta paret Grethe & Jørgen Ingmann vann med Dansevise. Nästa seger kom först 37 år senare, år 2000 då Olsen Brothers återigen såg till att segern blev dansk med Fly on the Wings of Love .
Varför är Israel med i Eurovision Song Contest? Om samtalet med mindre eurovisionnördigt sällskap glider in på Eurovision Song Contest dyker den frågan alltid upp förr eller senare. Vi tar och reder ut det en gång för alla! Eurovision Song Contest är inte en tävling för det geografiska Europa utan ett samarbetsprojekt mellan de tv-bolag som är medlemmar i EBU - the European Broadcasting Union, ett namn som säkert har gjort sitt för begreppsförvirringen. Flera av tv-bolagen som är medlemmar hör nämligen hemma i länder utanför Europa. Förutom Israel är till exempel flera av länderna i norra Afrika representerade i EBU, varav Marocko faktiskt deltagit i tävlingen en gång, 1980 då Samira Bensaïd blev näst sist med Bitakat Hob.
I år representeras Israel av den 28-årige Harel Skaat som utsågs internt av tv-bolaget IBA medan hans låt Milim utsågs i en direktsänd show i TV med hjälp av flera jurygrupper och tvtittarnas röster - alla helt eniga om vilken låt man ville skicka till Oslo. Skaats sångtalang upptäcktes tidigt och redan som sexåring vann han sin första talangshow, men det var först 2004 som karriären tog fart på allvar i och med deltagandet i den israeliska versionen av Idol, Kokhav Nolad, där han blev tvåa. Sedan dess har han lyckats hålla sig kvar i rampljuset med bland annat fem listtoppande singlar och turnéer för utsålda hus. IBA ville skicka honom till Eurovision Song Contest redan förra året, men då hindrades han av en schism med sitt skivbolag vilket ledde till att platsen i stället gick till Noa & Mira Awad. I år fick han alltså chansen igen!
Milim, vilket betyder Ord på hebreiska, handlar om alla de ord som ensamma finns kvar efter en separation. Låten är en dramatisk ballad som efter en stillsam inledning byggs upp mot ett crescendo där Harel får visa att han har en fantastisk röst. Det här är både en av årets starkaste röster och en av årets starkaste låtar samtidigt som Harels utseende inte direkt skadar helhetsintrycket, vilket tillsammans lär leda ända till final. Jag tror att låten är för sofistikerad för att nå ända fram till seger, men nog borde det bli en hög placering i finalen.
Harel berättade nyligen att låten just nu spelas in på nytt med ett orkesterarrangemang som ska göra låten fylligare, men tills den är klar får vi nöja oss med framträdandet från finalen i Israel:
Bidragets upphovsmän: Tomer Adaddi och Noam Horev Bidragets startnummer: Nummer 3 i semifinal II.
Israels bästa placering: Israel har vunnit Eurovision Song Contest tre gånger. Först två år på raken 1978 och 1979 med Izhar Cohens och Alpha Betas A-ba-ni-bi respektive Milk and Honeys Hallelujah och sedan 1998 då Dana International vann med Diva.
Två av de yngsta eurovisionländerna har hittills framgångsrikt lyckats placera samtliga sina bidrag hittills på topp tio i resultatlistan. Det ena är Azerbajdzjan med hittills två bidrag och det andra är Armenien som nu är uppe i fyra.
I år är det upp till 22-åriga Eva Rivas om sviten ska fortsätta, efter att hon vunnit den armeniska uttagningen i februari med Apricot Stone, en rytmisk poplåt i midtempo med tydliga etniska inslag. Eva har sjungit sedan barnsben och var under flera år solist i den framgångsrika körensemblen Arevik men har under de senaste åren arbetat för att etablera sig som solist parallellt med att hon också arbetat som modell.
Texten till Apricot Stone, skriven av den i eurovisionsammanhang välmeriterade Karen Kavaleryan kan med sitt symbolspråk behöva en förklaring. Armenien sägs vara aprikosens ursprungsland och används därför som en nationell symbol i landet. Här får därför aprikoskärnan symbolisera kärleken till och längtan efter moderlandet hos det stora antal armenier som lever i diaspora. Eva har själv både ryska och armeniska rötter och menar att låten inte bara handlar om armenier utan om den kärlek till sitt moderland hon tror att alla känner.
Jag tycker mycket om Apricot Stone och tror att en fin slutplacering är given. Det enda som talar emot en ny armenisk framgång är det historiskt sett dåliga startnumret i semin, men jag tror inte att nummer tvås förbannelse räcker för att stoppa Eva Rivas. Solklar finalist!
Framförandet från den nationella finalen kan du se här, medan vi kollar den officiella videon:
Bidragets upphovsmän: Armen Martirosyan och Karen Kavaleryan Bidragets startnummer: Nummer 2 i semifinal II.
Armeniens bidrag hittills: 2006: André - Without Your Love (semi 6a, final 8a) 2007: Hayko - Anytime You Need (final 8a) 2008: Sirusho - Qélé, Qélé (semi 2a, final 4a) 2009: Inga & Anush - Jan jan (semi 5a, final 10a)
Armeniens bästa placering: Fyra raka topp tioplaceringar för Armenien som sagt, men de väntar fortfarande på sin första pallplats. Närmast den var Sirusho för två år sedan, då hon blev fyra med Qélé, Qélé.
Igår kväll gick Eurovision in Concert, ett av de största promotioneventen som någonsin arrangerats inför Eurovision Song Contest, av stapeln i Nederländska Zaandam. Hela sjutton av artisterna i årets upplaga av tävlingen fanns på plats för att framföra sitt bidrag live på scen.
Inför arrangemanget var det mest buzz omkring det brittiska bidraget That sounds good to me med Josh Dubovie som efter mycket hemlighetsmakeri nu äntligen utlovats framföras i sin slutliga version. Så skedde också och resultatet kan ni se och höra här nedan:
Den andra semifinalen inleds av Litauen, ett av länderna som mest sällan lyckats blidka övriga Europa med sina bidrag. En illustration av det kan vara att inte ens om Litauen hade fått tillgodoräkna sig poängen från samtliga sina hittills tio bidrag* hade de kunnat matcha Alexander Rybaks Fairytale förra året. Jag ställer mig helt enig med Europas hårda dom och räknar redan in årets bidrag i samma fack.
I år höll den litauiska uttagningen på att helt brinna inne på grund av ekonomiska svårigheter, men efter att finansiering ordnats i sista minuten blev den till slut av trots allt. Den avgjordes i en final efter tre inledande semifinaler och fick en överlägsen vinnare i femmannabandet InCulto och deras Eastern European Funk som var både teleröstarnas och juryns favorit till vinst.
Bandet har en nu sju år lång karriär bakom sig med två storsäljande och prisbelönta album som gjort dem välkända i hemlandet. Deras eurovisionbidrag har en humoristisk text om hur övriga Europa ser på östeuropéer och även framträdande präglas av humor. Det är åtminstone tänkt så. Jag tycker inte det här är varken kul eller bra på något sätt och mina öron gör sitt bästa för att spotta ut lurarna när den östeuropeiska låtsasfunken dyker upp i spellistan. You've seen it all before, we've got no taste, we're all a bore sjunger de i inledningen av låten - det finns ingen anledning att säga emot och jag tror inte heller att Europa gör det i maj.
Den officiella videon till låten hittar du här medan vi kollar in hur det såg ut när InCulto vann på hemmaplan:
Bidragets upphovsmän: Laurynas Lapė, Jievaras Jasinskis, Sergej Makidon, Aurelijus Morlencas och Jurgis Didžiulis Bidragets startnummer: Nummer 1 i semifinal II.
Litauens bästa placering: Litauen chockerade mer traditionella eurovisionfans då skämtbidraget We Are The Winners framfört av LT United tog sig ända upp till en sjätteplats för fyra år sedan, deras hittills i särklass bästa placering.
Den nya versionen av Polens bidrag Legenda med Marcin Mroziński var tänkt att presenteras redan för ett par veckor sedan, men planerna sköts fram på grund av den tragiska flygkraschen där bland annat landets president Lech Kaczynski omkom.
Nu är den dock här, med ny instrumentering och ett nytt arrangemang för bakgrundskören. Ett klart lyft för låten, eller vad säger ni?
Idag har det officiella Eurovision Song Contestalbumet med alla de 39 bidragen släppts till försäljning online.
Det finns till exempel att köpa på iTunes för 135 kronor eller på CDon.se för bara 99.
Den som vill ha ett fysiskt exemplar av dubbelcdn i handen får ge sig till tåls ytterligare ett par veckor då det inte släpps i butik förrän den 7 maj.
Yohannas andraplats i Moskva förra året gav en tydlig effekt i årets upplaga av Islands nationella uttagning Söngvakeppni Sjónvarpsins där hela tre fjärdedelar av bidragen den här gången var ballader. Det öppnade upp för de få bidrag som inte var det. Alla utom ett av upptempobidragen gick till final och i slutändan stod ett av dem även som vinnare; Je ne sais quoi med Hera Björk.
Hera körade bakom de två senaste isländska eurovisionbidragen och tävlade även i den danska uttagningen förra året där hon blev tvåa med Someday efter Brincks Believe again. Jag tycker att det var en mycket bättre låt än den rätt oinspirerade euroschlagern Je ne sais quoi. Jag gillar Hera, och nog kommer jag att dansa loss till Je ne sais quoi på schlagerdansgolven året ut, men Heras röst och utstrålning kan bara nödtorftigt skyla att det här inte är mer än ett sömnigt standardnummer till ett pumpande eurobeat - och dessutom en kopia med taskig karbon av islänningarnas två år gamla, och mycket starkare, bidrag This Is My Life med Euroband.
Här i eurovisionbubblan bortser jag helt ifrån vulkanutbrott och ekonomiska kollapser och påstår att islänningarna trots allt har ett fantastiskt flyt. De tävlar som sista numret ut i den svagaste semifinalen och dessutom direkt efter en ballad. Nog borde det kunna bli final med de förutsättningarna, även om jag inte riktigt tycker att de förtjänar det den här gången - mer än möjligen på merit av att vara den enda riktiga schlagerlåten i upptempo i år.
Bidragets upphovsmän: Örlygur Smári och Hera Björk Þórhallsdóttir Bidragets startnummer: Nummer 17 i semifinal I.
Islands bästa placering: Ännu ingen vinst för Island, men de har två andraplatser på meritlistan efter Yohannas framgångar med Is It True ifjol. Innan dess blev också Selma tvåa med All out of luck bakom Charlotte Nilsson 1999.
Att reda ut alla turerna i Vitryssland inför deras val av bidrag låter sig inte göras på ett ögonblick, men jag gör ett försök till en sammanfattning i kortform. Först arrangerade tvbolaget ONT en uttagning under namnet Musikal Court. Ett av bidragen där hette Far Away och framfördes av 3 + 2, en grupp bestående av Artyom Mihalenko, Elgiazar Farashyan och Yulia Shisko, med tvillingsystrarna Alyona och Ninel Karpovich som bakgrundssångerskor. De fem hade sammanförts efter deltagande i en tvsänd talangshow. Uttagningen slutfördes dock aldrig eftersom ONT inte beviljades medlemsskap i EBU.
Istället gick budet tillbaka till tvbolaget BTRC som arrangerat landets uttagningar förut. De valde internt 3 + 2 och deras låt som landets representanter. Några veckor senare annonserades att man bytt ut Far Away mot Butterflies, enligt ryktet på grund av dåliga recensioner av den förra, och att man nu lyft fram de två bakgrundssångerskorna som fullvärdiga medlemmar i gruppen.
Butterflies är en eurovisionschlagerballad som de gjordes förr; med svulstiga gester, en tonartshöjning precis där man förväntar sig och en högtravande och inte helt lättolkad text framförd på minst sagt tveksam engelska. För mig är det här årets guilty pleasure. Jag kan mot allt bättre vetande inte låta bli att tycka riktigt bra om Butterflies, och det bara förstärks av den kitschiga videon med animerade fjärilar och överspelande gruppmedlemmar.
Hur det kommer att gå i Oslo är extra svårtippat eftersom gruppen ännu inte hörts framföra sin låt live, men kan de närma sig vad vi hör i videon lever hoppet om en finalplats, särskilt som de är sista balladen ut i semin - även om jag inser att antalet européer med samma kärlek till eurovisionkitsch som jag har förmodligen är begränsat.
Bidragets upphovsmän: Maxim Fadeev och Malka Chaplin Bidragets startnummer: Nummer 16 i semifinal I.
Vitrysslands fem senaste bidrag: 2005: Angelica Agurbash - Love Me Tonight (semi 13e) 2006: Polina Smolova - Mum (semi 22a) 2007: Koldun - Work Your Magic (semi 4a, final 6a) 2008: Ruslan Alenho - Hasta La Vista (semi 17e) 2009: Petr Elfimov - Eyes That Never Lie (semi 13e)
Vitrysslands bästa placering: På sina sex försök har vitryssarna bara lyckats ta sig till final en enda gång, men den gången gick det riktigt bra - Koldun nådde sjätteplatsen 2007 med Work Your Magic.
Häromdagen recenserade jag ju Portugals bidrag Há dias assim med Filipa Azevedo. Nu har hon presenterat sin nyinspelade officiella video där hon sjunger ut om sitt misslyckade förhållande ifrån presidentsviten på hotell Pestana Palace i Lissabon till den slutgiltiga versionen av låten, där hon ju backas upp av en gospelkör.
Det är inte särskilt upplyftande, men hotellet verkar inte gå av för hackor:
De stackars makedonierna måtte ha slitit sina hår i frustration efter de två senaste årens semifinaler i Eurovision Song Contest. Båda gångerna har de nämligen nått en tiondeplats vilket skulle ha gett dem en finalplats - om det inte varit för regeln som gett juryn rätt att byta ut tian mot ett annat bidrag. Den rätten har de utnyttjat båda gångerna, vilket den ena gången gjorde att Sverige och Charlotte Perrelli med ett nödrop tog sig till final.
Årets final av den makedonska uttagningen Skopje Fest vanns av en outsider som räknats bort från vinststriden efter sin inledande semifinal där han bara blev fyra. Det hindrade inte Gjoko Taneski från att ta hem flest poäng när det verkligen gällde och därmed få äran att bli landets tionde representant i tävlingen.
Taneski har turnerat på festivaler sedan 1996, men karriären har nått en höjdpunkt på senare år med två albumsläpp. I Oslo kommer Gojko att ha sällskap av rapparen Billy Zver och gitarristen Pejcin på scenen när de gör den poprockiga Jas Ja Imam Silata, vars titel betyder Jag har styrkan. Det syftar på styrkan han intalar sig att ha att komma över ett förhållande som har tagit slut.
Den styrkan hade låten och framträdandet också behövt ha. Jag tycker nämligen att det här är riktigt trist och i total avsaknad av något som griper tag. I år blir det definitivt ingen final för Makedonien. Framträdandet från Skopje Fest hittar du här, medan vi här kollar den officiella videon som jag inte visat förut:
Bidragets upphovsmän: Kristijan Gabroski
Bidragets startnummer: Nummer 15 i semifinal I.
Makedoniens fem senaste bidrag:
2005: Martin Vučić - Make My Day (semi 9a, final 17e)
2006: Elena Risteska - Ninanajna (semi 10, final 12a)
2007: Karolina - Mojot svet (semi 9a, final 14e)
2008: Tamara, Vrčak & Adrijan - Let Me Love You (semi 10)
2009: Next Time - Nešto što kje ostane (semi 10a)
Portugals bästa placering:
Efter nio försök väntar Makedonien fortfarande på sin första placering på topp tio, trots flera i mitt tycke riktigt bra bidrag. Som bäst har de varit tolva, 2006 med Elena Risteskas Ninanajna.
Belgiens eurovisionrepresentant Tom Dice tillbringade förra veckan i Los Angeles där han spelade in en video till sitt bidrag Me and my guitar. Nu är den klar och det är dags att kolla in resultatet!
Videon inleds med att stackars Tom pantsätter sin gitarr för att sedan sukta efter den i skyltfönstret i drygt tre minuter innan de båda till slut återförenas igen, varvat med bilder på Tom och hans instrument som vandrar runt i staterna tillsammans. Väldigt amerikanskt, men det passar samtidigt känslan i låten fint! Här har ni videon:
Portugals eurovisionfacit hittills är långt ifrån imponerande, men de senaste två åren har ett par små ljuspunkter i form av finalplatser siktats åtminstone. I år tyckte jag att de hade material i sin nationella uttagning Festival da canção för att till och med putsa sin bästa placering någonsin i Catarina Pereiras Canta por mim. De portugisiska teleröstarna höll med mig, men inte juryn som placerade den som femma vilket istället skickade Filipa Azevedo till Oslo. Årets rån - eller kanske ännu mer; årets skott i foten.
Artonåriga Filipa vann talangshowen Família Super Star för två år sedan vilket ledde till ett skivkontrakt och ett album som floppade. Sedan dess studerar hon musikproduktion vid London Music School. Hennes låt Há dias assim är en powerballad som enligt känd modell långsamt byggs upp mot ett crescendo. Den finns också i en engelsk version (som du kan höra här), men kommer att framföras på portugisiska i Oslo.
Vid framförandet i den nationella finalen stod Filipa ensam på scenen så när som på en man vid en flygel. En man som för övrigt mystiskt försvann halvvägs in i låten. Så kommer det inte att bli i Oslo. Låten har arrangerats om sedan vinsten och förstärkts med en tre man stark kör som ger låten kräm med gospelsmak. Det hjälper en bit, men jag känner ungefär samma frustration som den Filipa sjunger om i sin låt - trots att hon tar i från tårna når vi inte riktigt fram till varandra och jag tror inte heller hon når final i Oslo.
Den nya versionen av låten kan du höra här medan vi kollar framförandet från finalen av Festival da canção igen så att vi återigen kan fundera över det mest spännande med det här bidraget: Vart killen vid flygeln egentligen tar vägen..? Och varför?
Bidragets upphovsmän: Augusto Madureira Bidragets startnummer: Nummer 14 i semifinal I.
Portugals bästa placering: Portugal är landet som har flest antal deltagande i Eurovision Song Contest utan att vinna, eller för den delen ens vara i närheten av vinst. Trots hela 43 försök har Portugal aldrig lyckats nå högre än den sjätteplats Lucia Moniz fick 1996 för O meu coração não tem cor.
Idag har turkiska maNga släppt en ny version av sitt eurovisionbidrag We could be the same. Låten har arrangerats om av den belgiske producenten Hans Francken i syfte att göra den både rockigare och mer melodisk, samtidigt som fler turkiska instrument förs in i ljudbilden.
Förändringen är inte direkt revolutionerande men förstärker intrycket av det turkiska bidraget som ett av årets starkaste. Här är den nya versionen av We could be the same:
Här i Sverige tvingade två läckta minutklipp SVT att släppa hela den sista deltävlingens klipp i förväg, men vi var inte ensamma om att ha liknande problem. I Grekland var problemet än större. Där diskvalificerades två av finalbidragen av den orsaken och hot om fler läckor tvingade grekiska ERT att släppa hela det återstående finalfältet i förtid.
Den decimerade finalen vanns av Giorgos Alkaios & Friends och den stompiga Opa, som därmed blir det första bidraget helt på grekiska som landet skickar sedan Thalassa fick sjunga Mia krifi evesthisia i Birmingham för tolv år sedan. I ett ganska anonymt finalfält var den rutinerade Alkaios med sin tjugo år långa karriär och hög med platinaskivor ett lysande undantag. Även för oss svenskar är han bekant sedan tidigare som upphovsman till Antiques debuthit Opa opa från 1999.
Jag var inte särskilt imponerad när Opa vann i Grekland, men låten har hunnit sätta sig ordentligt sedan dess även om jag fortfarande tycker den är landets svagaste bidrag på den här sidan Helena Paparizou. Jag tippar att den enkelt når final men att den får svårt att leva upp till grekernas fina svit på sex raka topp tioplaceringar.
Giorgos och vännerna Gogua Iakovos, Evgenios Buli, Petros Zlatkos och Anastasios Kanaridis lät så här när de framförde Opa i finalen på hemmaplan, men låten har stuvats om sedan dess och framträdandet i Oslo utlovas bli helt annorlunda. Vi kollar den nyinspelade videon som illustrerar låtens tema om att gå vidare och se ljust på tillvaron trots ett mörkare förflutet:
Bidragets upphovsmän: Giorgos Alkaios och Giannis Antoniou & Friends Bidragets startnummer: Nummer 13 i semifinal I.
Greklands bästa placering: Jublet blev nästan lika stort i Sverige som i Grekland då grekerna äntligen vann Eurovision Song Contest 2005 med svenskgrekiska Helena Paparizou och My Number One för fem år sedan, deras första och hittills enda vinst.
Längtar du också efter SVTs Inför Eurovision Song Contest-program? De drar ju inte igång förrän den 27 april, så dem får vi vänta på ett tag till. Till dess kan man stilla suget genom att kolla in norska NRKs motsvarighet ESC 2010: Destinasjon Fornebu som redan dragit igång och hunnit avverka två av fyra avsnitt.
Där bedömer den norske mr Melodi Grand Prix Per Sundnes årets eurovisionbidrag med hjälp av en gästjury som byts ut mellan varje avsnitt. I det första avsnittet gästbedömde t.ex. Bobbysocks, d.v.s. Elisabeth Andreassen och Hanne Krogh.
De två första avsnitten finns tillgängliga på NRKs Nett-TV här. Kanske något att roa sig med en söndageftermiddag?
Info om svenska Inför Eurovision Song Contest hittar du här.
Albanien hör alltid till länderna som först presenterar sitt bidrag eftersom det väljs under Festivali i Këngës som går av stapeln redan i december. Vi får dock också alltid höra något helt annat när det väl är dags för eurovisionfinal än vad som tog hem vinsten runt juletid eftersom albanerna hör till dem som utvecklat pimpandet av sina eurovisionbidrag till en konstart, något vi ser exempel på också i år.
Efter att ha blivit trea i Festivali i Këngës 2007 med Nje jetë och tvåa 2008 med Një qiell të ri lyckades den här gången Juliana Pasha vinna till slut med sitt bidrag Nuk mundem pa ty. Sedan dess har det stöpts om i ny musikalisk skrud, fått en engelsk text och Juliana själv har välbehövligen stylats om ordentligt.
I Oslo kommer vi alltså att få höra It's all about you, en schlagerdansgolvsfyllare med allsångspotential om kärleken till den där ende rätte. Jag tycker det här är riktigt catchy och Juliana har en pipa att lita på, så jag tror att finalplatsen är helgjuten, men jag undrar varför hon låter så förbannad..?
Ett liveframförande av It's all about you kan du kolla in här medan jag visar den helsköna officiella videon en gång till:
Bidragets upphovsmän: Ardit Gjebrea och Pirro Çako Bidragets startnummer: Nummer 12 i semifinal I.
Albaniens bästa placering: Albaniens allra första representant Anjeza Shahini charmade Europa med The image of you och den oförställda lycka över att få vara med som hon utstrålade. Den sjundeplats hon nådde då 2004 är fortfarande landets högsta placering.
Sverige brukar sägas vara ett av länderna som är mest engagerade i Eurovision Song Contest och sin egen nationella uttagning, men även Malta brukar nämnas i samma andetag. Bara en sådan sak som att årets maltesiska uttagning rymde 36 bidrag fördelade på sex heat och en final tyder på att en stor del av det lilla landets befolkning på knappa halvmiljonen är engagerade!
Dessvärre lyckas maltesernas smak sällan sammanfalla med min och i år var inget undantag. Vinsten i finalen av Maltas uttagning gick till sjuttonåriga Thea Garrett och balladen My Dream som var både tittarnas och juryns stora favorit. Thea är skolad i musikalteater och drömmer om en karriär vid klassiska West End, men det här är första gången hon når en bredare publik.
Alla Maltas bättre placeringar i Eurovision Song Contest har de fått med ballader, och de senaste gångerna de försökt skicka något i upptempo har de straffats hårt. I ljuset av det var det kanske inte underligt att de satsade på My Dream, som är så tryggt förankrad i eurovisionballadfacket att det nästan blir parodiskt. Här finns precis allt som hör till det paketet; en sångerska med sin blick i kameran och svepande dramatiska armrörelser som accentuerar låten, en tonartshöjning och en eurovisionslutton och en allmängiltig text som kan fungera som checklista för genrens största klichéer.
Jag har en sweet tooth för klassiska eurovisionballader, men det här är så urvattnat jolmigt att jag förstår och till och med förlåter att de plockade in den där jättefiskmåsen på scenen som ett desperat försök att sticka ut. Malta borde vara långt från final i år.
Bidragets upphovsmän: Jason Cassar och Sunny Aquilina Bidragets startnummer: Nummer 11 i semifinal I.
Maltas fem senaste bidrag: 2005: Chiara - Angel (final 2a) 2006: Fabrizio Faniello - I do (final 24a) 2007: Olivia Lewis - Vertigo (semi 25a) 2008: Morena - Vodka (semi 14e) 2009: Chiara - What If We (semi 6a, final 22a)
Maltas bästa placering: Malta har blivit tvåa två gånger, 2002 med Ira Loscos 7th Wonder och 2005 med Chiaras Angel, men allra närmast segern var de faktiskt 1998, trots att de då bara blev trea. Chiaras The one that I love hade nämligen bara sju poäng upp till Dana International som tog hem segern i en tävling som var oviss intill att den sista rösten avlagts. The one that I love hade för övrigt samma upphovsmän som årets bidrag!
Tyckte du att Annas video var lite trist..? En aning förutsägbar? Jag tycker vi kollar videon till Islands bidrag som lite motvikt, den har nämligen också premiär idag.
